Publicerad: 2011-12-02 10:03, senaste uppdaterad: 2012-02-16 09:02
Utan att ha släppt en skiva blev Labyrint vårens mest omtalade grupp. En inställd spelning på en fritidsgård i Växjö blev startskottet för en omfattande debatt om censur och det offentliga samhällets syn på hiphop. Följande textrader blev för mycket för skol- och barnomsorgschefen i Växjö kommun:
"Du tänder väl på, du tänder väl på / Och tänker att Herre det kunde vart värre / Ändå, så lägg av med att blaja och ta dej en brajja, brajja".
Nej så var det förstås inte. Det där var refrängen i proggklasikern "Speedy Gonzales". En låt sprungen ur den teaterföreställning med samma namn som Nationalteatern spelade på fritidsgårdar i Göteborg under 1970-talet - på uppdrag av Socialförvaltningen i Göteborg.
Den textrad som Thomas Berglund, tidigare skolchef i Växjö, anser vara så "drogliberal" att den inte bör framföras på en fritidsgård lyder:
"Fin smak, single malt och weed går bra ihop, det passar / Ja och huvudsaken är att du och jag blir fucked up".
Nu hade Thomas Berglund i och för sig inte hört låten "Whiskey och ganja" när han valde att ställa in Labyrints konsert. Men det spelar kanske inte så stor roll, han hade fattat samma beslut i dag.
-Med de fakta jag fick så hade jag gjort det. Det enklaste är ibland att inte fatta några beslut, nu tog jag ställning och då får man räkna med att bli kritiserad.
Bakgrunden till att Thomas Berglund inte ville släppa in Labyrint på fritidsgården var att närpolisen i Växjö hade uppmärksammat ökande drogproblem bland ungdomar i kommunen. Ett allvarligt problem, men knappast ett nytt.
Ove Sernhede var fältassistent på 80-talet. I dag är han professor i socialt arbete och chef för Centrum för urbana studier vid Göteborgs universitet. Att fråga honom om skillnaden mellan dagens Växjö och dåtidens Göteborg är som att öppna en vattenkran. Han pekar på växande löneskillnader mellan direktörer och arbetare, ökad stigmatisering av förorten, en allt mer individfixerad skola och hur socialt arbete ersatts av polisiära insatser. Punkterna i Ove Sernhedes samhällsanalys skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av vanliga teman i Labyrints texter.
Han kallar Thomas Berglunds val att ställa in konserten i Växjö för "klasspolitik" och är övertygad om att gruppens ursprung i en förort till Uppsala har lika stor betydelse som det faktum att de ibland rappar om cannabis.
-Hur många vita indieband från medelklassen sjunger inte om upplevelser av droger? frågar han retoriskt.
-Att lägga lock på rösterna från förorten är ett sätt att hålla situationen under kontroll.
Ove Sernhede påpekar att händelsen i Växjö inte är unik. Rappare som Ken Ring, Blues och Ayo har alla varit med om samma sak.
-Det finns en rädsla för att släppa fram Labyrint. Det är en rädsla för ett uppvaknande eftersom gruppen uppmanar ungdomar att bevaka sina frågor och vara kritiska.
- Skolchefen i Växjö är säkert ingen repressiv person, men en vit medelklassman känner trycket när polisen ringer, säger han.
Det håller inte Thomas Berglund med om. Han poängterar att även om polischefen ringde upp honom så var beslutet hans eget. Den före detta skolchefen berättar hellre om en mamma han var i kontakt med i samband med debatten om Labyrint.
-Jag vet inte om det här är ett bevis för att jag gjorde rätt, men hon sade att "det var så här det började för min son, nu är han narkoman". Svenska folkets reaktioner har varit mer positiva än negativa, det är kulturskribenter som varit negativa, säger han.
Kulturskribenter, poliser, forskare och kommunala tjänstemän. Vad tycker Speedy själv?
Hans Mosesson är rikskänd som ICA-Stig i livsmedelskedjans tv-reklam så han ryckte till när en anställd på en biltvätt hälsade honom med tillropet "Speedy Gonzales". Det hade gått flera årtionden sedan han spelade den strulige pundaren i Nationalteaterns pjäs.
-Vi jobbade lite ironiskt med låtarna och det blev komplicerat när vi lade ut dem på skiva, folk gav oss skit för att de legitimerade missbruk. Men föreställningarna fungerade. Den här killen kom fram till mig att sade: "du räddade livet på mig en gång".
Fotnot: Thomas Berglund är pensionär och arbetar inte längre för Växjö kommun.