Publicerad: 2010-09-14 12:58, senaste uppdaterad: 2010-09-14 13:09
- Där tog jag mig lite dramaturgiska friheter, inte så lite heller, säger regissören och operachefen Mira Bartov.
Hon skrattar till. Efter fjolårets stora publikframgångar med Bizets "Pärlfiskarna" är hon tillbaka på hemmascenen, Folkoperan i Stockholm, med ännu en fransk opera med högromantisk musik och många musikaliska örhängen.
Charles Gounods "Faust", med premiär onsdag 15 september, har alltid varit en av hennes favoriter, skriven av en kompositör som själv aldrig förmådde lämna sitt verk. I trettio år byggde han ut sin operaälskling med körpartier och balettmusik, beroende på var den skulle sättas upp.
Mira Bartov har varsamt skurit ner och lyft fram det täta kammarspel som fanns där från början.
- På ett mänskligt plan är "Faust" en fröjd att få arbeta med. Man får följa karaktärerna och lära känna dem vilket är ganska ovanligt när det gäller opera. Ofta kan man tycka att libretton är ganska banala, men i "Faust" är det tydligt och klart, det handlar verkligen om människans val i det stora och det lilla.
Librettot bygger på Goethes berömda pjäs, men i stället för att som Goethe koncentrera sig på den livströtta Faust lyfte Gounod fram Marguerite, den unga kvinna som Faust efter sin pakt med Mefistofeles/djävulen kan förälska sig i och sedan överge.
- Hos Goethe är hon en snäll borgarflicka som blir ett offer, i operan är det hon som gör en resa och utsätts för helvetets alla prövningar.
Mira Bartov låter även Mefistofeles göra en dramatisk och omtumlande resa. Den som sätter upp "Faust" måste ta ställning både till djävulen och Gud, framhåller hon. Själv slår hon ihop de två storheterna till en och samma: till en himmelskhelvetisk konstnär, på plats i sin egen skapelse.
- Han ser bristerna och humorn, han ser paradoxerna och ironin, han blir rörd och frustrerad och arg och använder alla tänkbara medel för att sparka liv i människan. Just det finns även i Gounods musik.