Hur ofta har man inte sett hur duktiga regissörer och skådespelare från små länder som de nordiska, som gjort fina filmer på hemmaplan för att sedan gå bort sig i Hollywood eller liknande. För danska Lone Scherfig tycks det vara tvärtom. Efter att hon gjort okej filmer på hemmaplan fick hon succén An education som hon nu följer hon upp den med fina En dag. Trots att hon gott och väl passerat de 50 har hon bara gjort färre än tio långfilmer, vilket tyder på en sparsmakad och noggrann strategi.
Inte minst är hon suverän på att plocka rätt skådespelare till rollerna. Med En dag var det extra svårt dessutom då filmen bygger på en bästsäljande bok där läsarna redan byggt upp sin bild av huvudpersonerna. Men för mig så är Anne Hathaway och Jim Sturgess helt enkelt Emma och Dexter. Och det viktigaste av allt för en romantisk film, man kan påtagligt känna kemin mellan dem.
Upplägget är lika enkelt som genialt: Emma och Dexter är tillsammans en natt när de tar sin examen 15 juli 1988. De skiljs dock åt och varje 15 juli (S:t Swithins dag för den som är anglosaxiskt lagd) under 20 år får vi träffa dem igen. Vid varje möte dem emellan känner man vibrationerna närma sig utslag på seismografen. Varje gång vill man skrika tyst inom sig att ”nu måste ni väl fatta något, gå vidare tillsammans!”
Men då hade det inte blivit samma film, och kärlek på gränsen till fullbordan är ju alltid rätt på vita duken. Fast ta med näsdukar, Scherfig & Co får till en riktigt vemodig kärleksfilm.
Inte minst fungerar den fint när vi får följa Emma & Dex genom tillvaron under 20 år. Emma kommer från enklare förhållanden och har en stark revanschlusta. Dex har förmögna föräldrar och en slackerattityd till livet. Det är fascinerande att följa deras väg genom livet där de väljer helt motsatta strategier, Emma kämpar på för att komma någonstans medan Dex använder sin charm för att få till de lätta utvägarna. Det handlar i mycket om en livshistoria där människorna får utvecklas och formas av tillvarons alla vedermödor och slumpartade händelser.
Filmen utspelas i England och Paris, med en tydlig brittisk känsla i uttrycket.
Dialogen är fantastiskt med ett flöde som utan att kännas ansträngt bjuder på den ena onelinern efter den andra. Den milda humor som genomsyrar hela filmen lyfter den också en bit till.
Romantiska komedier med en vemodig känsla har det gjorts många. Men Lone Scherfigs filmatisering av En dag håller sig utan vidare i den övre samlingen.