Publicerad: 2013-02-01 06:02
Läs upp
Laddar...

En förenklad Hannah Arendt

RECENSION: Skådespelaren Barbara Sukowa gör en bra tolkning av titelpersonen i Hannah Arendt, skriver Kjell Vowles, men mycket i filmen förblir oförklarat.

Hannah Arendt
Regi: Margarethe von Trotta
Fyrisbiografen.
Manus: Margarethe von Trotta och Pam Katz.
Foto: Caroline Champetier.
Musik: André Mergenthaler.
I rollerna: Barbara Sukowa, Axel Milberg, Janet McTeer, Julia Jentsch, med flera.



1960 kidnappas nazisten och krigsförbrytaren Adolf Eichmann i Argentina av israeliska säkerhetstjänsten. Året därpå ställs han inför rätta i Jerusalem, och tidningen The New Yorker skickar den tysk-judiska statsvetaren Hannah Arendt – som själv flydde från ett interneringsläger innan kriget – till rättegången som reporter. Hennes rapportering blir dock kontroversiell. Hon försöker förstå hur en under rättegången till synes normal och betydelselös person kunde ha gjort sig skyldig till några av mänsklighetens grymmaste brott.

Arendt beskriver vad hon kallar ”den banala ondskan” och menar att Eichmann var en person som under naziregimen förnekade sig rätten att göra moraliska omdömen, och bara följde order. Arendt diskuterade även hur judiska ledare på olika sätt samarbetade med nazisterna. Efter publiceringen i The New Yorker anklagades Arendt för att försvara Eichmann, och lägga skulden för förintelsen på offren.
Det är rapporteringen från Eichmann-rättegången och stormen som följde som står i centrum för Margarethe von Trottas biografiska film. Det är en historia som är väl värd att berätta, och som fungerar som en utmärkt historielektion (särskilt med de inklippta autentiska, svartvita bilderna från rättegången). Dock är det mycket i personen Hannah Arendt som förblir oförklarat. Vad gjorde att hon försökte se bortom monstret Eichmann, och vad gjorde henne modig nog att stå upp för sin tolkning trots att den orsakade henne så mycket lidande när forna vänner vände henne ryggen? Något von Trotta verkar finna betydelsefullt, men aldrig förklarar, är Arendts kärleksrelation med hennes forna professor – filosofen och nazi-sympatisören Martin Heidegger. Trots att filmen återvänder till deras förhållande flera gånger, lyckas den aldrig klargöra – eller ens spekulera i – vilken roll relationen spelade för Hannah Arendt senare i livet.

Även om Barbara Sukowa gör en bra och återhållsam tolkning av titelpersonen, så är det flera biroller som överspelar. Särskilt redaktionen på The New Yorker blir något av en oavsiktlig satir, där den goda och onda journalisten bråkar med varandra om Arendts artiklar. Det blir lite väl enkelt – vilket är synd – för var det något som den riktiga Hannah Arendt inte gjorde, var det att hitta enkla förklaringar.

Av: Kjell Vowles kultur@unt.se

film
film
En ung receptionist lever i ett destruktivt förhållande och blir attackerad på jobbet. I "A touch of sin" skildras hur några hårt pressade individer, på botten i det snabbt förändrade Kina, tar till våld. Bild: Folkets Bio
Foto: Folkets BioI "A touch of sin" skildras några hårt pressade individer.

Röda Kina i svart skildring

I den senegalesiska "I dag" får vi veta att Satché ska dö. Riktigt varför förblir ett mysterium men han möter folk och blir firad på gatorna när han glider runt i sin stad, till synes för en allra sista gång. 
Bild: Folkets bio
Foto: Folkets bioI den senegalesiska "I dag" får vi veta att Satché ska dö. Riktigt varför förblir ett mysterium men han möter folk och blir firad på gatorna när han glider runt i sin stad, till synes för en allra sista gång.

Nära dödenupplevelse

I bitvis mycket spännande "Non-stop" får Bill (Liam Neeson) händerna fulla på Atlantflygningen han ska övervaka i rollen som flygplanspolis. 
Bild: Myles Aronowitz
Foto: Myles AronowitzI bitvis mycket spännande "Non-stop" får Bill (Liam Neeson) händerna fulla på Atlantflygningen han ska övervaka i rollen som flygplanspolis.

Våldsam fobiträning

Ricky Gervais och Grodan Kermit, eller är det hans ondskefulle dubbelgångare Constantine? 
Bild: Disney
Foto: DisneyRicky Gervais och Grodan Kermit, eller är det hans ondskefulle dubbelgångare Constantine?

Roligt men segt

98-åriga Goro Wergeland var den äldsta medlemmen i volleybollaget Optimisterna. Tyvärr dog hon innan filmen hade premiär i Norge.
Bild: Folkets Bio
Foto: Folkets Bio98-åriga Goro Wergeland var den äldsta medlemmen i volleybollaget Optimisterna. Tyvärr dog hon innan filmen hade premiär i Norge.

Fångar idrottens kärna

Peter Magnusson som Eric och Karin Lithman som Emma i den inte överdrivet roliga komedin "10 000 timmar".
Bild: SF
Foto: SFPeter Magnusson som Eric och Karin Lithman som Emma i den inte överdrivet roliga komedin "10 000 timmar".

Mer träning behövs

Bild: Nathaniel E. Bell
Foto: Nathaniel E. BellKevin Spacey som ”onde” Francis Underwood i "House of Cards".

"Rösta på Jed Bartlett!"

 

 


 

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »