När Matt Vaughns film-atisering av serieromanen Kick ass kom för några år sedan var vi många som tyckte det var en av det årets bästa filmer. Vaughn hade mycket väl förvaltat berättelsen om den unge high school-killen som klädde ut sig till superhjälten Kick Ass och som tillsammans med 13-åriga Hit Girl slaktade bad guys så att blodet stänkte och avhuggna kroppsdelar virvlade i luften.

För filmatiseringen av Mark Millars fortsättning på sin serieroman har Vaughn tagit på sig producentrollen och låtit Jeff Wadlow regissera. Resultatet är nästan, om än inte riktigt, lika bra. Jag saknar lite av den lekfullhet som fanns i den första filmen och som gjorde att några av de blodigaste scenerna fick en humoristisk touch.

Men detta till trots är Kick ass 2 en mycket bra film, och mycket av den svärta och tragik som finns i serieförlagan finns kvar, även om slutet har gjorts mer uppåt. Precis som ettan är det en mycket brutal historia, men Wadlow låter oss mer registrera våldsamheterna än att frossa i närbilder. Serieförlagans mest störande inslag har här skrivits om och i stället blivit en scen som får skurken The Motherfucker att framstå som extra patetisk.

I den förra filmen kallade han sig Red Mist och jobbade för sin maffiaboss till far. Denne dödades i slutet av den filmen av Kick Ass och Red Mist/The Motherfucker är nu ute efter hämnd. Han börjar samla ihop ett team av brutala gangsters, samtidigt som Kick Ass drar runt på gatorna med ett gäng andra hemstylade
superhjältar.

Högt tempo, oväntat mycket möjlighet till karaktärsutveckling både hos Kick Ass och Hit Girl, bra actionscener, svart humor och – åtminstone hos huvudrollsinnehavarna – bra skådespeleri. Jag gillar det här. Om det kommer en tredje film om Kick Ass och Hit Girl så ser jag den gärna.