Det är kanske en bit innan den här serien närmar sig typ Hem till byn i tidslängd. Men det är ett imponerande och intressant koncept som Richard Linklater, Julie Delpy & Ethan Hawke har gjort. Det startade 1995 med Bara en natt (Before sunrise), fortsatte 2004 med Bara en dag (Before sunset) för att nu vara dags för Before midnight (ingen svensk titel denna gång). Alltså en historia som spänner över snart 20 år. Det ska bli spännande att se om det blir en film om tio år igen.
Nu möter vi paret Jesse & Celine igen i form av Julie Delpy & Ethan Hawke, 18 år efter deras första, romantiskt slumpartade träff i Wien och tio efter den lika slumpartade i Paris. Nu är de gifta och på semester i Grekland, på en paradisisk Medelhavsö. De har just lämnat Jesses son från ett tidigare äktenskap på planet hem till USA och är på väg tillbaka till sina vänner, med sina små sovande tvillingflickor i baksätet.
Jesse & Celine pratar. Och pratar. Om allt, men främst sin egen relation, med fokus på vad som hänt sedan de har blivit föräldrar och haft ett antal år tillsammans. Här finns mycket att känna igen sig i och deras strävan att behålla ett jämlikt förhållande görs inspirerande utan pekpinnar.
Omkring dem på den vackra grekiska ön finns vänner i alla åldrar som bidrar med sina erfarenheter av livet och kärleken i mer eller mindre roliga och insiktsfulla kommentarer, att instämma i eller förkasta.
Man kan för vissa stunder få nog av allt pratande och jag såg när jag letade i textarkivet efter recensionen på förra filmen att jag skrivit: ”Men någon fortsättning om ytterligare nio år behöver inte regissören Richard Linklater göra”. Det var orättvist, kan jag erkänna nu, Before midnight lever bra på sin osminkade charm och sitt levande skådespeleri. Julie Delpy & Ethan Hawke känns naturliga som ett erfaret par som älskar varandra och verkligen vill att relationen ska fungera, trots vardagens förtretligheter.