Filmen Dogtooth var en av förra Ärets mest otippade fulltrÀffar. Grekiske regissören Yorgos Lanthimos fick till en satirisk film full med sotsvart mörker om hur ett par förÀldrar vÄldsamt överbeskyddar sina barn. Fungerar ocksÄ bra som allegori om det totala samhÀllet. Filmen blev nominerad som bÀsta icke-engelskafilm och förvÀntningarna pÄ denne egensinnige regissörs nÀsta alster har förstÄr varit skyhöga.
Det börjar med en storslagen scen dÀr Carl Orffs magnifika musik Carmina Burana ackompanjerar en ung kvinna som dansar balett. Scenen för tankarna över till Apflickorna
Nu Àr Alper inte alls nÄgon dÄlig film, tvÀrtom. Men den lever inte upp till sin föregÄngare tyvÀrr. HÀr finns samma absurda humor, samma nollstÀllda skÄdespelaransikten och samma anarkistiska kameravinklar och instÀllning till bildsprÄket, men, hÀr finns inte samma destillat och originalitet.
Det handlar om en grupp mÀnniskor, till synes fulla av vÀlvilja, som erbjuder, mot betalning visserligen, men ÀndÄ, att stÀlla upp i familjer som drabbats av stor sorg efter nÄgon bortgÄng medlem. De spelar den döde sÄ gott de kan och detta ska mildra sorgearbetet. Grunda konventioner och rÀdsla för konflikter skapar absurda situationer, vardagliga men ÀndÄ sÄ lÄngsökta. Det Àr en spÀnnande premiss, om sorg och identiteter, och den becksvarta humorn rÀcker ganska lÄngt.
Detta gör förstĂ„s att Yorgos Lanthimos fĂ„r till mĂ€ngder av sorglustiga scener, dĂ€r han vill sĂ€ga att vi alla Ă€r skĂ„despelare pĂ„ Livets scen â och att vi Ă€r dĂ„liga pĂ„ att hantera vĂ„ra givna eller tagna roller. Stundtals tangerar Yorgos Lanthimos en mĂ€stare som Luis Bunuel i konsten att i till synes rutinartade situationer upptĂ€cka sprickorna i den sociala fasaden, och lĂ„ta det fĂ„ lĂ„ngtgĂ„ende konsekvenser.
Gruppen kallar sig Alper efter att ledaren â med namnet Mont Blanc â sĂ€ger att det Ă€r passande dĂ„ bergskedjan Alperna inte Ă€r utbytbara mot nĂ„got men att de Ă€r möjliga att byta bort mot i stort sett allt annat pĂ„ jorden. En hel del av fokus i filmen ligger ocksĂ„ pĂ„ gruppdynamik och genusperspektiv. HĂ€r Ă€r det mĂ€n som leder och kvinnor som underkastar sig, tills en av dem liksom i Dogtooth gör uppror en dag. . .
Det Ă€r till en början med en skrĂ€ckblandad förtjusning man börjar att se Alper. Med filmskapare som Yorgos Lanthimos vet man aldrig vart berĂ€ttelsen ska ta vĂ€gen. Med Alper fortsĂ€tter han att utforska sin originella berĂ€ttarteknik, som Ă€ven nĂ€r den inte nĂ„r Ă€nda fram Ă€ndĂ„ stĂ€ller ett antal vĂ€lbehövliga frĂ„gor â och ger mĂ„ngbottnade svar som det tar ett tag att smĂ€lta.
Yorgos Lanthimos ger Grekland ett ansikte som ett kulturellt spÀnnande land. VÀlbehövligt med tanke pÄ vad landet annars fÄr stÄ ut med idag.