”Baserad på en verklig dröm”. Så står det i inledningstexterna till filmen ”10.000 Timmar” som handlar om 36-årige Eric som jobbar på kontor och vantrivs. Drömmen hålls vid liv med hjälp av en skraplott i veckan tillsammans med bäste vännen Bengtsson. Och så händer det. Det blir vinst, 25000 i månaden i fem år. Så vad göra nu när chansen finns? Resa jorden runt, betala av på huset, fixa dräneringen...
Nej, Eric vill bli fotbollsproffs. Han har läst en bok som säger att tränar du tiotusen timmar på något så kan du bli hur bra som helst. Den mängden timmar är vad du kan hinna på fem år så Eric sätter igång. Kanske inte direkt ivrigt påhejad av sin politiskt aktiva fru, men han är ivrig att inte missa chansen.
Det blir förstås mängder av förvecklingar och mer eller mindre dråpliga situationer i den här komedin. Bitvis är den riktigt rolig och manuset har en hel del fantasi. Man kan ju tänka sig att regissören och manusförfattaren Joachim Hedén borde ha tränat tiotusen timmar han också, det är lite väl svajigt och trögt på sina ställen.
”10.000 Timmar” dras med problem som den delar med många andra svenska komedier. Det blir ett lite långsamt tempo och Peter Magnusson som senast spelade hela tre karaktärer själv i ”Tillbaka till Bromma” blir lite väl upprepande magnussonsk i den här filmen. Özz Nûjen är också närmast sig själv och kanske inte riktigt håller. Karin Lithman som Erics fru Emma är största behållningen. Hennes fyllescen på partimötet är roligast i filmen.