âBingo, heureka, henne ska vi ha!â eller vad nu Per Fly och hans team möjligen skrek nĂ€r de förstod att de hade en fulltrĂ€ff i valet av huvudrollsinnehavare. Om nĂ„gon missat det i den mediestorm som varit sĂ„ Ă€r Edda Magnason fantastisk som Monica Zetterlund.
I backspegeln kan man bara vara förvĂ„nad att man inte gjort nĂ„gon film tidigare om denna nationalikon. Hennes mĂ„ngsidighet och turbulenta liv Ă€r som gjort för ett drama pĂ„ vita duken. Redan i förtexterna slĂ„r man dock fast att detta Ă€r en tolkning av ett par vilda Ă„r i hennes liv. Regissören Per Fly har varit mycket noga med att ange att detta inte Ă€r nĂ„gon âbiopicâ, nĂ„gon bokstavstrogen upprapning av skeden och fakta. DĂ€remot Ă€r det i stora drag viktiga hĂ€ndelser i Monicas liv som skildras.
DĂ€rför Ă€r det ingen idĂ© att slĂ„ ned pĂ„ enskilda detaljer som Ă€r âfelâ. Men man ska komma ihĂ„g att detta inte Ă€r nĂ„gon historielektion, nĂ€r saker komprimeras som egentligen tog flera Ă„r eller att en buss Ă„ker omkring med reklamskylten âKöp fĂ€rg-TV frĂ„n Luxorâ nĂ€r det ska dröja mĂ„nga Ă„r innan fĂ€rg-tv-sĂ€ndningar startar. FrĂ„gan Ă€r ocksĂ„ vilket förhĂ„llande ungdom av i dag har till Monica Zetterlund. Jag som kom in sent i Z:s karriĂ€r fĂ„r hur som helst med mig nya insikter.
Det Ă€r en stark skildring av en sjĂ€lvförbrĂ€nnande konstnĂ€r, en mĂ€nniska besatt av att bli nĂ„got och komma ifrĂ„n den lilla staden â i detta fall Hagfors. DĂ€r finns förĂ€ldrarna â oroliga över vart allt detta ska ta vĂ€gen â och dottern frĂ„n det tidiga Ă€ktenskapet, ett barn som mest fĂ„r vĂ€xa upp hos morförĂ€ldrarna. Kjell Bergqvist fĂ„r Ă„terigen göra en roll dĂ€r han fĂ„r anvĂ€nda hela sitt register, brottningen mellan far och dotter Ă€r ett bĂ€rande tema filmen igenom.
FrÀmst Àr det ÀndÄ förstÄs Edda Magnason som driver filmen. Hon Àr ett fynd i huvudrollen och det mÄste ha varit en extra bonus att hon Àr sÄ portrÀttlik och dessutom kan sjunga sÄ bra. Hennes versioner av alla de kÀnda ZetterlundsÄngerna Àr vÀl sÄ bra, om Àn inte helt upp till originalet. Hon kan verkligen agera dessutom och hon fÄr fram kÀnslan av Monica Z sÄ att man ibland inte riktigt vet vem man tittar pÄ, kopian eller originalet.
Tidsperioden Ă€r för det mesta fint fĂ„ngad ocksĂ„. Trots Per Flys uttalade icke-ambition att vara exakt fungerar det fint som helhet. Han har vinnlagt sig mycket om miljöer â Hagfors, Stockholm och New York â och inte minst personerna. MĂ„nga av skĂ„despelarna Ă€r mycket portrĂ€ttlika, vilket ibland ger en spöklik kĂ€nsla av att se en film frĂ„n tiden. HĂ€r passerar HasseĂ„tage, Povel Ramel, Vilgot Sjöman, Beppe Wolgers (i bra tolkning av UppsalaskĂ„despelaren Johannes Wanselow) och mĂ„nga fler. HĂ€r finns ocksĂ„ mycket humor som lĂ€ttar upp.
Om man jĂ€mför med filmen om Cornelis Vreeswijk som kom för ett par Ă„r sedan Ă€r detta en högre klass. Det Ă€r en svĂ„r utmaning att göra film pĂ„ en nationalikon men Per Fly lyckas riktigt bra. HĂ€r fĂ„r huvudpersonen vara precis sĂ„ mĂ„ngfacetterad â i gott som ont â som hon verkar ha varit.
NÄgonstans under filmen kommer jag ocksÄ tyvÀrr att tÀnka pÄ Monica Zetterlunds tragiska slut vilket ger ytterligare relief Ät den person vi lÀr kÀnna hÀr.