Norske författaren Jo Nesbø har främst sin bokserie om den excentriske polismannen Harry Hole att tacka för sina framgångar och miljoner. Själv tackar han med att skänka mycket av sina pengar till välgörenhet. Bland annat lär en stor del av hans inkomster från boken Huvudjägarna, som den här filmen bygger på, gå till detta.
I centrum står den lille men klipske Roger Brown, som någonstans går in hårt för att kompensera för sin ringa längd. Han har skaffat sig allt han kan önska sig: ett fantastiskt hus, en vacker och begåvad fru, ett toppjobb som rekryterare, ja han har till och med en älskarinna.
Levnadsvanorna har inte kommit gratis, så han är dessutom konsttjuv. Som alla tjuvar väntar han på den riktigt stora kuppen och via sin konstkunniga fru får han upp vittringen på en okänd Rubens.
Ägaren är en dansk affärsman som Roger låtsas vilja rekrytera till en vd-tjänst.
Men det vore ju ingen film om att allt bara löpte på. Och det gör det verkligen inte här. Snart finner sig Roger jagad till livet och han måste ta till alla hjärnceller för att överleva.
Jo Nesbøs bok, som var såld som filmmanus redan innan den kom ut, är en bra spänningsroman, men filmen lever tyvärr inte riktigt upp till det, även om den bjuder på en del överraskningar och action. Det som fungerade i boken även när det var som mest konstruerat blir alltför övertydligt i filmen. Fast den snart klassiska episoden när Brown gömmer sig i dasset är inte så dum, om än genuint äcklig.
Främst är det dock något över Aksel Hennie i huvudrollen som inte fungerar. Han har en roll som ska väcka blandade känslor, men han inger över huvud taget mycket lite sympati.
Så hur mycket jag än unnar Norge att komma på kartan för actionfilmer så är inte Huvudjägarna riktigt svaret.