Hobbiten Bilbo och hans nyfunna vänner dvärgarna strävar vidare mot Ensliga Berget för att återta skatten och döda draken Smaug. Många faror lurar längs vägen: jättespindlar, björnmannen Beorn, en vild natur, onda varelser och människor - och inte minst draken själv.
Även del två av "Hobbit" handlar främst om ett slags fantasyaction. Den mer existentiella och dramatiska dimension som fanns i Peter Jacksons filmatisering av JRR Tolkiens "Sagan om Ringen" saknas här också. Tolkien övade sig på sin värld i den här berättelsen och den hänger inte helt ihop med fortsättningen om "Ringen".
Jackson har låtit stuva om och lägga till och dra ifrån. Det står också "baserat på JRR Tolkiens bok" under eftertexterna. Det finns en hel del humor, en queer alvkung och en kvinnlig kampsportexpert. Filmen bjuder till och med på ett sexskämt. Jag som trodde att alla figurer i Tolkiens böcker förökade sig genom delning).
Jackson fortsätter att leka ett slags Tarantino här, "Hobbit" är till stora delar en grym fantasyaction. Orchernas huvuden åker av i parti och minut och på klassiskt matinéäventyrsmanér slår hjältarna ner minst tio per styck, hur elaka och farliga motståndarna än är. På lika klassiskt vis är hjältarna allra oftast vackra och högresta, de onda fula och dumma.
Men man köper det hela när det är så infernaliskt bra gjort här med miljöer, animeringar, stunts och tricks. Jackson och hans team har gjort ett fantastiskt jobb med allt i filmen och de två delarna har hittills visat en mer vässad teknik än i "Sagan om Ringen". Jag skulle i princip kunna sitta och titta hur länge som helst bara på de fantasifulla byggnaderna och naturen i filmerna. När man ser filmen tror man på den, ett mycket gott betyg. Till och med draken Smaug är okej gjord medan däremot vargarna humpar på lika uselt som i ”Sagan”.
Rollbesättningen är också riktigt bra fylld. Från tidigare förstås Ian McKellen som Gandalf och Martin Freeman som Bilbo. Evangeline Lilly från tv-serien Lost som livsfarliga Tauriel balanserar den ojämna genusfördelningen i övrigt en bit. En mycket hårig Mikael Persbrandt är med i cirka en minut som Beorn, men tar rejäl plats under den stunden.
Lite problematiskt med målgrupp kan det vara här och var då filmen har en sagostämning men är fylld av ganska rått våld. Jag själv är dock en helt perfekt målgrupp, jag njöt under större delen av filmen. Största problemet med "Hobbit" är att man måste vänta ett år till tredje och sista delen.