Synd på så mycket talang

Det finns flera bra saker med den här deckaren: den ger ovanligt nog roller åt ett stort antal av våra bästa yngre, kvinnliga skådespelare, upplägget med det klassiska slutna rummet, här ute på Karlsöarna utanför Gotland, den är bitvis riktigt spännande och bildsättningen är bra. Det finns också en hygglig historia i de deltagandes förflutna, även det blir inte mycket av denna, utan de får mest vara en schablon i taget.

Det finns tyvärr också en hel del som inte är bra, dock inte värre än en normal svensk, snabbinspelad deckare: alltför mycket går att räkna ut i förväg, man använder simpla trick som plötsliga vindöppningar av fönster och klättring på höga höjder, ett mycket undermåligt polisarbete och billiga upplägg som att när man konstaterat att en mördare finns på ön - troligen pistolbeväpnad - så ligger man inte lågt och håller ihop utan går var och en för sig eller sitter i upplysta fönstersmygar...

Jag har inte läst just denna Maria Wernbok av Anna Jansson, så jag vet inte om historien är lika spretig där. Men här blir det många logiska luckor.

Annars är intrigen där polisen Maria Wern (som dock här inte verkar känna till det mest grundläggande polisarbete) hotas till livet av en förföljare och för att skydda sig åker på återföreningsträff med sin gamla gymnasieklass på Stora Karlsö inte sämre än det mesta annat som spelas in, som ett ordinärt tv-avsnitt av de många polisserier som pågår.

Men det är synd på så mycket talang att de inte får något bättre och djupare att ta tag i. Och varför ta upp den på bio?