Livet börjar gĂ„ in pĂ„ âdöhalvanâ för Simon och Hanna. De Ă€r i 40-Ă„rsĂ„ldern och har levt samman i över 20 Ă„r och börjar bli lite uttrĂ„kade. Det barn de lĂ€ngtat efter har inte blivit till, Hanna fĂ„r motgĂ„ngar i karriĂ€ren och Simon har just fĂ„tt veta att han har testikelcancer. Som en smĂ„tt desperat handling söker sig bĂ„da till en ny förĂ€lskelse. Det visar sig att det Ă€r samme man, Adam, de trĂ€ffar i smyg. . .
LÄter det som en romantisk komedi, eller Ätminstone komedi? Inte riktigt och det Àr heller inte pÄ nÄgot vis nÄgon renodlad komedi som Tom Tykwer gjort. Möjligen kan man sÀga att allt mÀnskligt har nÄgot tragikomiskt över sig dÀr vi sprattlar pÄ ödeskroken. Han Àr ocksÄ bra pÄ at fÄ fram en svart humor i mÄnga av sotuationerna.
Tykwer, med filmer som Spring Lola spring, Heaven och Parfymen bakom sig, Àlskar ocksÄ att ta saker nÄgra varv extra. Han vrider gÀrna om tumskruvarna, som nÀr han vÀxlar mellan korta klipp pÄ Hanna nÀr hon Àr med Adam samtidigt som Simon förbereds inför sin operation.
I Tyskland har det blivit viss debatt inför de snudd pÄ explicita sexscenerna som finns i filmen. Med internationella mÄtt Àr det dock inte sÄ mycket att orda om. Snarare har Tykwer med de ibland smakfulla, ibland lite desperat tafatta, kÀrleksyttringarna gett filmen ytterligare en dimension.
Han blandar gÀrna i övrigt i sina berÀttartekniker, ofta med flera bildrutor samtidigt. Det Àr ett stÀndigt snÀrj att hÀnga med nÀr han till exempel plötsligt hoppar frÄn att skildra den besatta förÀlskelsens hudlöshet till att intellektualisera i metaberÀttande. Eller far ut i lÄnga vetenskapliga resonemang om avancerad biologisk forskning.
Men det gör ocksÄ att det inte för en enda kort minut blir trÄkigt eller förutsÀgbart. Slutet kanske kan sÀgas vara alltför medhÄrs eller utopiskt, men varför inte. Perspektivet Àr inte nytt men förtjÀnar att nagelfaras igen.
Det absurda i tillvaron Àr stÀndigt nÀrvarande, frÄn den inledande dansscenen dÀr dramat gestaltas utan ord i en vacker triobalett till slutets vackra bilder
PÄ vÀgen dit lyckas han dock stÀlla ett antal viktigt frÄgor om vÄrt leverne och leverera en hel del samtidskritik. Svaren fÄr man dock tacknÀmligt i mesta möjliga mÄn klura ut sjÀlv.
Hanna och Simon blir i Sophie Rois och Sebastian Schippers tolkningar tvĂ„ âvanligaâ mĂ€nniskor. De kunde vara vilka som helst bland oss och det ger filmen en starkare profil. Adam (David Striesow) fungerar mest som katalysator men framtrĂ€der lĂ„ngsamt mot slutet som en person han ocksĂ„.
Tom Tykwer fÄr med mÄnga nivÄer i sin utmÀrkta nya film. Han gör film pÄ det slitna temat liv och död och fÄr det att verka nytt. Inte illa alls.