Det är inte så ofta schweiziska spelfilmer letar sig hit. Nu är det dags i alla fall, i form av ett utsökt litet socialrealistiskt drama som prisades på förra årets filmfestival i Berlin.
Vi får följa föräldralöse Simon, tolv år, som ägnar sig åt att stjäla skidor och utrustning som han tar med sig hem och säljer. På så sätt försörjer han sig och sin storasyster Louise som just har förlorat sitt jobb. Lite tveksamt vart föräldrarna har tagit vägen och om hans syster är en romantisk "idiot" som ständigt låter sig raggas upp för att snabbt dumpas eller om hon är en prostituerad i det lilla.
Simon tvingas hur som helst att bli vuxen alldeles för tidigt. Varje dag tar han sig upp på de närbelägna skidorterna och lurar förslaget till sig utrustning som han sedan avyttrar, bara för at få precis tillräckligt för att han och systern ska klara sig. Han stjäl också kläder, inte minst till den älskade, fast ganska hopplösa äldre systern.
Uppe vid liftarna och afterski-hotellen ser han längtansfullt på de, som han uppfattar det, kärleksfulla familjerna innan han tar sig den mödosamma vägen ned igen till de fattiga kvarter där han hör hemma. Kontrasten blir hjärtskärande stor. Lite till pressas hjärtat ihop när Simon i en scen betalar sin syster bara för att få en stunds helt osexualiserad närhet. Det är starkt!
Unge Kacey Mottet Klein, som spelar Simon, gör en lika skicklig som gripande insats. Ursula Meier verkar ha det där speciella handlaget för att få barn att agera naturligt. Hennes film är dessutom befriande osentimental och berättad rakt på i ett effektivt tempo. Gärna mer av hennes berättarkonst och hennes fina skådespelare.