Detta är en propagandafilm. Patriotisk bullshit, för att prata som de gör i filmen. Det är definitivt inget tvivel på det. Det är bara det att Hollywood är världsbäst på att göra sådana, så att även vi som är motståndare till dem kan underhållas av dem.
Regissören Antoine Fuqua vet hur man gör actionthriller med stor budget, Gerald Butler är en charmig muskelknutte och USA är bäst. På allt.
Så vill man se skicklig om än monoton action så visst, titta på. Här finns flera maffiga scener där man krossar ungefär hela bilbeståndet i en medelstor svensk stad och gör av med lika mycket pengar som Nordkoreas årsbudget.
Och det är här det blir lite fånigt. Det är svårt att tro på att detta fattiga lilla land som även om det leds av ett gäng galningar skulle hoppa på USA på hemmaplan. Här anfaller en trojansk häst i form av Sydkoreas premiärminister med följe Vita Huset och tar presidenten som gisslan för att få tillgång till koderna som kan spränga hela arsenalen av kärnvapen. Allt verkar förlorat – om det inte vore för en man, elittränade Mike Banning, ex Secret Service. ..
Resten kan vi, och man ska inte leta logik eller klara linjer här. En varningsklocka skymtar ändå och det är svårt att veta om den är avsiktlig eller inte: men helt klart visar filmens upplägg faran med att ha för mycket vapen, även på nationell nivå. Tag varning!
Varning även för slutets rekord i svulstiga patriotiska floskler, ägnade att uppmuntra det lidande amerikanska folket.