Publicerad: 2009-12-05 09:00, senaste uppdaterad: 2010-04-13 14:04
Läs upp
Filmklassikernas filmklassiker, Casablanca med Humprey Bogart och Ingrid Bergman, finns förstås med på Niclas Gillbergs filmlista.
Foto: Scanpix
Laddar...

Fyra tio-listor

Sångerskan Adiam Dymott från Uppsala listar tio skivor. Göran Engman, skådespelare, listar omistliga teaterpjäser, bibliotekschef Ulla Hjorton listar böcker och Niclas Gillberg, festivalchef, berättar om filmklassiker.
Adiam Dymott, sångerska och låtskrivare från Uppsala, som slagit stort i år, listar ovärderliga skivor:

Klassiker för mig är någonting väldigt stort och något som tar tid att fundera ut. Det här tio skivor som har inspirerat mig och fortsätter att inspirera mig än idag.

1. Sam Cooke - Portrait of a legend 1951-1964 (2003)
Oförglömlig soulmusik från en väldigt bra artist.

2. Prince - Lovesexy (1988)
Mästerlig skiva som består av ett enda långt spår och budskapet är KÄRLEK!

3. Michael Jackson - Off the Wall (1979)
Behöver jag säga mer?

4. Jimi Hendrix - Are You Experienced (1967)

Rått, syrat och svinbra!

5. The Beatles - Revolver (1966)
Min favoritskiva av dessa genier.

6. Thomas Rusiak - In the sun (2003)
Psykadelica och Hip Hop i en riktigt fet hybrid.

7. Aretha Franklin - I Never Loved a Man the Way I Love You (1967)
Bästa, bästa Aretha Franklin! Vilken pipa!

8. Mary J Blige - My Life (1994)
Ångest kan inte beskrivas och behandlas på ett bättre sätt.

9. Notorious BIG - Ready to die (1994)
Ett av världens mest klassiska hip hop album av den saliga Notorious BiG.

10. GZA - Liquid Swords (1995)
Mästerverk från början till slut!

Göran Engman, skådespelare, känd från Skärgårdsdoktorn, Uppsala stadsteater och som Elvistolkare, listar tio omistliga teaterpjäser:

1. Romeo och Julia - William Shakespeare
För mig toppar den alltid. Framförallt är det ungdomsbiten av historien, missen mellan vuxna och unga, kommunikationen som inte fungerar. Många gånger leder det till rena katastrofer, som hade kunnat undvikas med bättre kommunikation.

2. Måsen - Anton Tjechov
En klar tvåa, med sitt tema med ett offer. Tjechov spelas ofta så väldigt tråkigt, men är så fruktansvärt rolig. Inga människor lever så, älskar så, lider så som i hans dramer. De blottar sig hej vilt för varandra och så, mitt i detta, offret, den missförstådda.

3. Vem är rädd för Virginia Woolf - Edward Albee
Åldern slår så jävla hårt mot dessa människor och deras depraverade liv. Ålderdomens cynism slår hårt mot de yngre, det är som om det här paret tar sats mot de unga, klättrar på dem, för att kunna leva vidare, på något sätt.

4. Hemmet - Kent Andersson
Den tog tag i Sverige på ett helt annat sätt än teater tidigare. Han skrev så väldigt roligt. Det handlar om äldrevården, hemmet, och situationer som han visade på ett utmärkt sätt - jätteviktigt!

5. Väntarna - Werner Aspenström
Väntarna är alla leksakerna, som blir övergivna när man växer upp och flyttar hemifrån. De är vid liv, med alla sina fel och brister. Den är väldigt tänkvärd och jag har själv tänkt mycket på den. Symboliskt kan man få in mycket i den, detta med att lämna hemmet.

6. Pelikanen - August Strindberg
Den är så barsk. Kanske är det ungdomstemat också. Det är den pjäs som gett mest när jag spelat dem.

7. Ett drömspel - August Strindberg

Jag älskar ju Strindberg. Drömspelet speglar så mycket av livsresor, olika åldrar. Det är det här med unga och gamla igen. Jag är ingen teoretiker, det här är emotioner. Många gånger vet man inte när man är färdig med repetitionerna vad saker betyder och så kan publiken med en andning eller fnysning göra det helt klart!

8. Möss och människor - John Steinbeck
Den lilla människan - temat i så många pjäser.

9. Faust - Johann Wolfgang von Goethe
Vad ska vi välja i livet? Man kan ju välja olika vägar, mellan himmel och helvete. Man kan välja den rätta vägen, eller någon annan.

10. Natten är dagens mor - Lars Norén
Han skrev den, sedan tycker jag att han bara har skrivit den gång på gång. Det hände något när den kom, var något nytt. Han har ju skapat sitt norénska berättande.


Ulla Hjorton, enhetschef för Gränbybiblioteket, listar tio böcker som hon inte skulle ha velat ha olästa:

1. Nalle Puh - Alan Alexander Milne
Vem älskar inte en björn med en mycket liten hjärna?

2. Pippi Långstrump - Astrid Lindgren
En flicka som är starkast i världen och som dessutom klarar sig helt och hållet själv - en förebild för försiktiga flickor!

3. Anne på Grönkulla - Lucy Maud Montgomery
Den boken har varit en följeslagare genom livet och har väckt en längtan att besöka Prins Edwards ö i Kanada.

4. Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström
Fogelströms bok blev en ögonöppnare för mig i tonåren - att demokrati och välstånd var något som vi i Sverige kämpade hårt för hade jag inte fattat.

5. Utvandrarna - Wilhelm Moberg
Jag tänker ofta på utvandrarna från Småland och deras umbäranden - det finns många paralleller till förhållanden i dag.

6. Kristin Lavransdotter - Sigrid Undset
Medeltiden, romantik, realism, religion, maktkamp, kärlek - vad mer kan man begära av en bok?

7. Mästaren och Margerita - Michail Bulgakov
8. Hundra år av ensamhet - Gabriel García Márquez
9. Flundran - Günter Grass

Tre magiska romaner om verkligheten.

10. Martha - Doris Lessing
och de följande böckerna om Martha Quest - om att växa upp i en mansdominerad värld och skapa sig sitt eget liv - man kan bli feminist för mindre!


Niclas Gillberg, festivalchef för Uppsala Kortfilmsfestival, berättar om de tio filmklassiker han skattar allra högst:

1. Casablanca (1942), Michael Curtiz, USA
Kanske ett lite tråkigt val, men för mig är den filmklassikernas filmklassiker! Den håller i alla väder och har liksom allt. Det är en så stor och viktig historia och ändå så personlig - och lättillgänglig!

2. Persona (1966), Ingmar Bergman, Sverige

En av de bildmässigt mest avancerade, nästan en konstfilm. Det är nog en av Ingmar Bergmans svåraste filmer, det är mer stämningen som byggs under hela filmen som är väldigt stark och obehaglig. Man kan se den hur många gånger som helst, den förändras när man ser den.

3. Cykeltjuven (1948), Vittorio de Sica, Italien
Egentligen lite liknande Casablanca, en så otroligt klassisk historia. Den är mycket avskalad, men ändå känner man så mycket när man ser den. Just ögonblicket när pappan i filmen blir av med cykeln och man känner att han inte kommer att kunna försörja sin familj..!

4. La Jetée (1962), Chris Marker, Frankrike
Också rätt avskalad. En jättedystopisk historia, som utspelar sig efter tredje världskriget. Science fiction, berättad med en väldigt medryckande berättarröst och jättevackra fotografier. Det är bara en rörlig bild, i övrigt berättad i stillbilder, som ibland klipps ihop till rörelse.

5. Barry Lyndon (1975), Stanley Kubrick, Storbritannien
Den enda rena kostymfilmen på listan, den bästa som gjorts i genren. Väldigt, väldigt vackert fotograferad och valet av scenografi är så otroligt snyggt. Det är på ett sätt en vanlig kostymfilmshistoria, men med en ironisk twist som nästan ingen annan.

6. Fåglarna (1963), Alfred Hitchcock, USA
Kanske inte helt självklar på listan, men varje gång den visas på tv sugs jag in direkt. Det är magiskt. Jag kan inte sluta och jag vet inte varför. Effekterna är inte särskilt bra när man tittar i dag. Kanske beror det på att man bor i Uppsala, med alla fåglar om höstarna. En otroligt klassisk skräckupplevelse, enkel men välgjord.

7. City Lights (1931), Charlie Chaplin, USA
Han måste ju vara med på något sätt. Den här har så många scener som är precis så dråpliga som Charlie Chaplin ska vara, men har också så många smarta idéer, som gör sig väldigt bra i stadsmiljön. Den förhöjer hans humor.

8. Främlingar på tåg (1951), Alfred Hitchcock, USA
En av de smartaste kriminalberättelserna som gjorts. Väldigt typisk Hitchcock: Välgjord in i minsta detalj. Den skulle kunna vara billig, men med känsla för detaljer och att bygga en historia blir den fantastisk.

9. Solaris (1972), Andrei Tarkovsky, Sovjet

En av de mest spännande science fiction-filmerna. Den kan lyfta så många filosofiska idéer, som dras till sin spets: Människorna är väldigt isolerade, det finns egentligen inget hot från rymdvarelser. Blod och action, som brukar vara viktiga element i science ficition är här helt bortskalat. I stället är den filosofisk och poetisk och väcker nya frågor om människan.

10. M (1931), Fritz Lang, Tyskland

Framför allt en otroligt bra skådespelarinsats av Peter Lorre. Jag har nog aldrig sett något liknande, varken före eller efter i filmhistorien. Hela filmen är väl en vanlig kriminalhistoria, men man får följa mördaren väldigt ingående och det vet jag inte om det var gjort så mycket tidigare. Det är en av de mest spännande filmklassikerna jag har sett.


Kommentarer till artikeln
ang omistliga teaterpjäser
är det verkligen bara manliga dramatiker som kvalar in på topp-tio-listan?
emma carlsson, 08 dec 2009 kl 9:39
schlager-em 2012
nya album

 


 

Nyheter

Kultur & Nöje

Sport

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »