Publicerad: 2011-04-30 08:50
Det är antagligen en av historiens mer ironiska nycker att William Gibson, författaren som myntade uttrycket "cyberspace", skrev cyberpunkromanen Neuromancer på en skrivmaskin. Och att han hade kommit halvvägs in i arbetet på nästa roman innan skrivmaskinen gick sönder. Eftersom ingen kunde laga den – det fanns helt enkelt inga reservdelar – tvingades Gibson skaffa sig en dator. Året var 1986.
Ända sedan dess har folk pratat om skrivmaskinens död. För ärligt talat, vad finns det egentligen för anledning att använda en krånglig och bökig apparat som gör skrivandet långsammare och rättningen knepigare? Ändå har skrivmaskinen fortsatt att leva ett tyst liv, vid sidan om alla datorer som lanserats. Och nu, när fler människor än någonsin lever ett liv i något som till stora delar liknar det cyberspace som Gibson visionerade om på 1980-talet, så kommer slutligen nyheten om att den sista skrivmaskinsfabriken i världen lägger ned.
Förra året sålde nämligen indiska tillverkaren Godrej and Boyce bara 800 exemplar av sin produkt och fann det för gott att kasta in handduken. Men nyheten, som snabbt kablades ut över världen, stämde inte riktigt. Det visade sig nämligen finnas ytterligare ett företag som fortfarande tillverkar skrivmaskiner. Amerikanska Swintec har kontrakt med 43 stater och skeppar ut transparenta skrivmaskiner till fängelser. De har ett genomskinligt skal för att förhindra att fångarna gömmer knark i dem och efterfrågan beror helt och hållet på att de intagna inte får använda internet.
Sett i backspegeln är det tydligt att skrivmaskinerna, som lanserades i början av 1800-talet, kom att omdana hela vår kultur. Bland de två mest betydande förändringar som skrivmaskinen bidrog till var att öka skrivhastigheten och ordmängden. Och kanske är det lättare att få en klar bild av vilken påverkan dagens utveckling har på vårt skrivande om vi tittar på skrivmaskinen. För på samma sätt som skrivmaskinen gjorde det möjligt att kvickt få ned anteckningar och att på ett lätt sätt skriva omfångsrika texter, har ju skiftet från mekaniskt skrivande till datoriserat skrivande fått våra textmängder att ta ett nytt hopp. Inte bara skriver vi oftare än någonsin, vi skriver också MER. Akademiska uppsatser som på 1960-talet var på 10 sidor, är i dag 80. Romaner som förr var på 200 sidor, är i dag 500.
Fördelarna är uppenbara. Men finns det nackdelar? Ja, svarar författaren Will Self: "Att skriva på en skrivmaskin gör dig långsam på ett bra sätt. Du tvingas att tänka mer eftersom du vet att du kommer att få skriva om allt om det blir fel, vilket sätter stopp för beteendet att bara krafsa ned vad som helst”. Enda problemet är att om man ska hitta dessa tänkande och välformulerade skribenter från och med nu – ja, då får man leta i de amerikanska fängelserna.
Av: Anders Mildner kultur@unt.se