Genrebeteckningen världsmusik kan vara både bra och dåligt för ett band. Eftersom det inkluderar all traditionell musik i hela världen så vet ingen i en publik som inte sett dem förr vad de ska spela, samtidigt ger det friheten att spela vad man vill. Uppsalabandet Morfis Bixur har tagit fasta på det senare lite för mycket. De har bra koll på de närbesläktade genrerna klezmer och balkan. När de håller sig till det materialet är det också lagom spretigt. Även det irländska, storbandsjazzen och tangon glimrar till ibland men känns mest som onödiga avbrott från kärnverksamheten.

Om Morfis bixur svävar på målet så är SKAnsen tvärtom på god väg dit de vill. Uppsalas första ska-sensation lägger all energi på att sparka stjärt. De spelar reggaeinfluerad ska med inslag av punk som får publiken i Parksnäckan att dansa så att en stor dammpelare stiger upp bredvid scenen, och det är öset som står i första rummet i alla lägen.

SKAnsen har hittat ett koncept som fungerar både musikaliskt, visuellt och tematiskt. När de får publiken att skutta fram och tillbaka framför scenkanten på Ghost Town kan man ana hur marken kommer att skaka när SKAnsens publik i framtiden är några tusen i stället för ett par hundra.