Publicerad: 2011-10-13 22:46, senaste uppdaterad: 2011-10-14 09:10
Läs upp
Laddar...

Spelglädje med 3 x 6 strängar

RECENSION: En konsert med mycket spelglädje och tekniskt kunnande bjöd den talrika lyssnarskaran på en efterlängtad och välkommen upplevelse, tycker Anders Bragsjö.

Uppsala Gitarrfestival
The New Guitar Trio
Carlos Bonell, Flavio Cucchi och Claudio Piastra, gitarr
Konserthuset, torsdag

Bäst: Musikglädje och kunnande både av och till hängivna gitarrälskare
Sämst: Endast en bråkdel av tryckt program motsvarade vad som faktiskt spelades.



Tre gitarrister, var och en etablerad som soloartist i många år, men samspelt som trio knappt ett år och för första gången på Sverigebesök, gav på torsdag kväll en konsert i samband med årets gitarrfestival. Man uppträdde givetvis som ensemble, men varje artist fick också ett tillfälle att uppträda på egen hand.

I första numret, en Sonata g-moll av ingen mindre än A Vivaldi, fick två spelare starta en konsertant dialog medan den tredje fungerade som enmans ”generalbas”. Fint spunna melodiska trådar i välbalanserad väv åstadkom alla tre. F Cucchi uppförde därefter solo en Passacaglia av Händel med säkert hanterad inbyggd polyfoni. Alla tre gestaltade sedan musik från tidigt 1800-tal, italienaren F Gragnanis Trio op.12. Den mest wienklassiskt liknande musiken gav i alla fall tillfälle för solouppdrag åt de tre. Lika trivsamt spelat som musiken lät, men ojämnt i tempot.

Konsertens mest annorlunda verk avslutade sedan första konserthalvan, C Prosperis Stellae inerrantes: mycket fritonal musik med oväntade tonsteg, klanger och styrkeförändringar; fullt av spänning, mycket lyhört tolkad.

Efter paus inledde så C Piastra ensam andra delen med att spela ett verk av H Villa Lobos, ett intrikat och svårt stycke vilket hanterades både skickligt och uttrycksfullt.. Ett stycke av J Turina vilket arrangerats för gitarrtrio av C Bonell - Oración del Torero, utfördes med impressionistisk/ folkloristisk klang, både inkännande och variationsrikt tolkat.

C Bonell framförde så ensam ett eget arrangemang av Beatles-medlemmen G Harrisons sång Here comes the sun. Framförandet var lika skickligt, fantasifullt och variationsrikt som arret, men personligen tycker jag att originalet är bättre! Konserten avslutades med tre spanska folkvisor i raffinerat klangväxlande arrangemang. En utmärkt sammanfattning av en lika utmärkt konsert.

Av: Anders Bragsjö kultur@unt.se

Mest kommenterade konsertrecensioner

 


 

Nyheter

Kultur & Nöje

Sport

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »