Det går knappast att tänka sig ett mer tacksamt ämne än Nordkorea för en bildjournalist. Fläskiga parader med tusentals och åter tusentals uniformsklädda och identiska män, överdrivet lyckliga ”privatpersoner” som dansar euforiskt på gatorna för att fira den nya statyn av den store ledaren, våldsamma eruptioner av kitsch och, förstås, än mer gigantiska kontraster i de bilder som är knäppta i de stunder regimens guider råkar titta åt andra hållet.

Jesper Frisks utställning har allt det där. Men det är inte bara tack vara de självklara effekterna som utställningen är intressant, utan också för att den faktiskt bjuder på ett bildmaterial som man inte ser så ofta. För vad vet man egentligen om Nordkorea? Inte särkilt mycket. Att 90 procent av befolkningen svälter och är beroende av regeringssubventionerad meth är en återkommande schablon som det säkert ligger en del sanning i, men det är förstås inte hela bilden.

I alla stereotypa bilder går det att hitta små avvikande korn. En människa som rör eller bara ser på en annan på ett sätt som känns spontant och utanför den rigida box som regimen vill visa upp innebär en variation som berikar en kunskapsbas som är inta är uppbyggd av särskilt mycket substans.

Jesper Frisk bjuder på alla givna motiv, men han förmår också, som varje god bildjournalist bör, gå förbi de mest fördomsdrypande tolkningarna. Och dessutom plåtar han väldigt snyggt. Galleri London är bra på att presentera angeläget fotografi för Uppsalapubliken och har inte tappat farten, vilket som bekant ofta händer med lokala satsningar i Sveriges fjärde stad.

 Den otillgängliga och stinkande gamla offentliga toaletten som rymmer galleriet börjar dock kännas allt mer uttjänt som lokal. För att komma till rätta med problemet funderar Galleri London på att bli ett pop up-galleri som gästar olika rum. Det vore synd, för en sådan lösning är knappast långsiktig. Ännu en chans för Uppsalas att subventionera en fungerande och kostnadseffektiv verksamhet. De styrande brukar i och för sig inte vara särskilt bra på att förvalta sina chanser. Men man kan ju alltid hoppas.