Om en vecka öppnar Liljevalchs sin traditionella vårutställning – och med salongens spretiga, ruggigt ojämna och i allmänhet livfullt bubblande utbud sparkar säsongen igång på allvar. Det ser ut att bli en nöjaktig konstvår. Minst.
Uppsala konstmuseum är på jakt efter en ny chef och går en spännande tid till mötes. Vårens program, som inleds med den spännande Barthélémy Toguo från Kamerun och avrundas med ”The art of life”, som tar upp tradition och förändring i mellanöstern, känns ovanligt omvärldsorienterat och spännande. Låt oss hoppas att det är ett gott omen inför framtiden. Dessutom återkommer performancefestivalen ”Friktioner” i maj, vilket alltid innebär ett välkommet energitillskott inför Uppsalas sommardvala.
Bror Hjorths Hus rivstartar också och bjuder på den alltid underhållande skulptören Klara Kristalova, vars raka genusmedvetna keramiska berättande, kryddat med mytiska och sagolika referenser, lär fungera perfekt med Näckens pappa som resonanslåda. Det ska dessutom bli intressant att se hur museet väljer att presentera Kristalovas ofta ganska små skulpturer.
På Bror Hjorths Hus brukar en av vårens höjdpunkter utgöras av den årliga satsningen på en illustratör från det barnlitterära fältet. Förväntningarna inför årets utställning med den Alma-belönade australiensaren Shaun Tan, vars vänligt surrealistiska böcker älskas av alla åldrar, är med rätta högt uppskruvade.
Bland Uppsala konstnärsklubbs många utställningar ser jag i synnerhet fram emot en presentation av Moa Lönns leranimationer på Galleri 1. Öppnar i mitten av mars.
I Stockholm lockar bland annat några riktigt lovande samlingsutställningar. Redan nästa vecka stuffar Moderna museet igång med ”Dansmaskiner – från Legér till Kraftwerk” och det blir roligt att se om utställningen håller vad den lovar och lyckas skaka liv i de gamla modernisterna med hjälp av tysk elektronisk musik. En rimlig fråga är möjligen om det inte hade varit mer spännande att låta dem möta något snäppet mer samtida än Kraftwerk, vars kreativa höjdpunkt har ett par decennier på nacken. Vi får se.
På den storsatsande konsthallen Artipelag, i Värmdö, ger man sig i kast med att visa att det svenska fotografiet är mer än kanoniserade gubbar med en förkärlek för att fotografera transsexuella och lyfter med utställningen ”Det synliga” fram ett tjugotal namn som verkar i giganternas skugga. Mycket lovvärt.
En given höjdpunkt blir också Magasin 3, som i februari fyller hela byggnaden i Frihamnen med verk från den egna samlingen. Här blir det flera kära återseenden.
Kylan har sent omsider slagit klorna i oss, men om man känner efter kan man ana den anstormande vårens dofter redan nu.