Lite stressad? Ta en tablett Relaxin och en tidsvidgande Parentes. Vill du klättra i karriären? Gör en cocktail av Streberax, för att minska hämningarna, Sykopatrix, för att slippa skuld och ånger, och kanske en liten näve Narcissitec Triplex, som ger ditt ego en extra skjuts. Eller vill du kanske bara få veta varför du inte riktigt fungerar i alla sammanhang? Köp ett litet gör-det-själv-test som bjuder på någon av de mycket populära diagnoserna adhd, damp, aspergers och bipolär. Alla i version 1 och 2.
Det ovanstående är några av de varor som erbjuds på det grällt rosa apotek som nyss slagit upp portarna i Galleri 1:s lokaler på Sysslomansgatan. Och passar de inte, så är möjligen en språkvårdande tungskrapa eller bara en burk konserverat Olevt liv ett bättre inköp.
Dr Synthetic’s är ett väl genomfört koncept där konstnären Bill-Ove Jonsson, som dessutom attesterar pånyttfödelse och remitterar besökare till andra utställningar, har byggt en liten helhet som ligger fint i samtiden. Precis som de åtskilliga nya apotek som privatiseringen av apoteksbranschen fört med sig är det inte säkert att Dr Synthetic’s har precis den medicin du söker, men du kan lugnt räkna med att butiken erbjuder ett alternativ så att åtminstone din köplust kan stillas.
En burk Moral soft gel, som ger ett rent och fräscht samvete, ett extra tröstande plåster eller ett Mind shampoo för lätt hjärntvätt skulle inte alls vara förvånande produkter på apotek också utanför konstvärlden. Det är ju trots allt bara några månader sedan ett nytt mirakeltuggummi som utlovade större intelligens och större skönhet på fullt allvar lanserades i det där diffust omgivande töcknet som vi så gärna kallar verklighet.
Nedervåningens apotek fungerar alldels utmärkt, mycket för att utförandet av pillerburkar och blanketter är minutiöst.
Detaljerna har en avsevärd, för att inte säga avgörande, betydelse för helheten i konstnärliga projekt av den här typen. Övervåningens lilla, livmoderliknande krypta, där besökaren ska pånyttfödas genom new age-musik och en lavalampa, fungerar inte lika bra, just för att detaljerna här inte alls är lika utarbetade. Men i det rosa rummet imponerar Bill-Ove Jonsson, som för övrigt hela tiden rör sig i en riktning mot mer renodlad konceptuell konst, vilket är en mycket positiv utveckling.