Fotografen Linda Romppala är på jakt efter omvälvande vardagsögonblick. Utställningen In between är ett hyggligt försök att fånga ett svårfångat ämne.

I utställningen In between jagar fotografen, och den tidigare Uppsalabon, Linda Romppala en gäckande känsla av vardagslimbo som tar individen från en period i livet till en annan. Ämnet passar som hand i handske på Galleri London, som på en gång bjuder på ett galleribesök och en tidsresa till de offentliga toaletternas murriga 1900-talshistoria – och dessutom lockar sin besökare att stiga ned i underjorden med ett löfte om att likt Alice stiga upp som en annan.

Det ämne Linda Romppala försöker komma åt är vanligt inom det samtida fotografiet, men väldigt svårt att gestalta på ett bra och tydligt sätt. Två barn i danskläder som väntar i kulisserna bakom en scen, en pojke som i disigt solljus håller upp en liten näbbmus, en tjej som melankoliskt stirrar ut genom fönstret medan ljuset klättrar över hennes ansikte, en död fågel.

Spänd väntan och stilla betraktande i skog eller mot vatten är motiv som återkommer, och någonstans förstår jag att Linda Romppala vill fånga små, på ytan kanske omärkliga, förskjutningar som innebär väldigt mycket för den som erfar dem, även om en del av bilderna känns onödigt utstuderade och poserande på ett sätt som kanske mer påminner om snygg magasinjournalistik än om livsomvälvande stunder. Det är som om bilderna bär en fördröjning, ett ”vänta lite!” som vill hålla kvar en stund som redan passerat, vilket också är en av de största utmaningarna inom just denna motivkrets.  Teknik och bildkomposition övertygar desto mer, och In between är klart sevärd.