Formgivaren Mats Theselius debuterade och fick ett genomslag med den cylinderformade Älgskinnsfotöljen 1985 och är kanske mest känd för sitt skåp National Geographic, som rymmer 22 årgångar av tidskriften i fråga och är lackerat i densammas klargula färg.

Men som de flesta andra etablerade formgivare arbetar han inom ett brett fält, och har ritat skor, skoborstar, kläder, lampor och massa annat, och dessutom rört sig i gränsområdet mellan konst och design i rumsliga installationer.

Flertalet av hans arbeten, både beställningar och egna projekt, kännetecknas av en – kanske inte så stark men distinkt – ton av postmodern uppsluppenhet.

I utställningen I köket, på Konsthuset i Uppsala, får betraktaren stiga in i en arbetsprocess som ska resultera i en bok där Mats Theselius samlar tankar, idéer och objekt kring det rum som brukar kallas ”hemmets hjärta” och som, formmässigt, dras med många ytterligheter i form av väldigt fasta övertygelser om vad rummet ska innehålla för inventarier och funktioner.

Vi, eller i varje fall inredningsmagasinen, talar ofta om formgivna, spännande kök, men i själva verket är köket ett rum som dras med många konservativa och rigida idéer om form. Att inreda ett kök är ofta att lyfta in en alldeles för dyr kaffemaskin och inget mer.

Mats Theselius erbjuder kanske inte någon lösning på det eventuella problemet, men han resonerar och bjuder på sina tankebanor genom presentera bilder, objekt och skisser på ämnet.

Några saker är i produktion, andra är prototyper. En strippad och luftig spis ställer till exempel frågan om en spis verkligen måste vara en sluten, fast form. En modifierad förskärare från en billighetskedja har genom några enkla förändringar blivit en kvalitetsprodukt som, utan att bli särskilt dyr, klarar de hållbarhetskrav som vi måste börja ställa på vår konsumtion. En rad skulpturala kryddhögar som hålls samman av sin egen stärkelse erbjuder ett alternativ till förpackningar som bara slängs i soporna. Och så vidare.

Ibland slår han möjligen in öppna dörrar, men så känns det också som om utställningen snarare presenterar privata tankar än drar en slutsats. På en vägg hänger tre nedtecknade beskrivningar av olika människors diskvanor.

Bortom det aktuella rummet visar I köket hur yvigt en formgivare måste arbeta för att nå fram till en idé. Allt inte bara kan utan måste erbjuda inspiration. Världen är en mindmap.