Publ:
27 maj 2010 13:22
Uppdaterad
Anders F Rönnblom är geni- och kultförklarad och på samma gång en av våra mest underskattade artister.
Trots att Anders F Rönnblom fortfarande är aktiv, så har det varit ovanligt tyst i media på senare år. En allmän tendens är att det skrivs lite eller inte alls om själva musiken.
– Fokus ligger i stället på sensationer kring artisten som person, som till exempel när jag hade tappat en högtalare på foten och fick gå med den i paket. Då blev det helsidor i kvällspressen. När det skrivs ”60-årig gammal proggare som nu för tiden lirar vispop”, kan man fråga sig varför man håller på? Jag har aldrig varit proggare och epiteten är fel. Det finns de som har hört oss ute och blivit positivt överraskade, kommit fram efteråt och sagt: ”Det här var det tyngsta jag har hört på länge.” och ”Ni var ju mer alerta och hungrigare än indiebandet!”.
Redan från första början var låtskrivandet det viktigaste för Anders F. Han fokuserade först och främst på detta, i stället för att förkovra sig som gitarrist och sångare.
I dag är han lika fokuserad på låtskrivandet, men tycker själv att hans gitarrspel är det som har utvecklats mest under de senaste åren.
Men det viktigaste är att han får spela och göra musik och att han förändras, att han inte står still. Om man skulle komma till en punkt där det inte finns några idéer, ja då är det bara att slå upp tidningen. Att läsa om samhället ger idéer direkt.
2004 släppte han F-BOX i 1 000 signerade exemplar, en utgåva bestående av hela 18 cd-skivor. Hans samlade produktion. Boxen är slutsåld och blev Grammisnominerad 2005.
Sedan dess har han turnerat runt med sitt band och bland annat släppt Underground Vol. 1, Underground Vol. 2 och Live från den Mixade Zonen. Hans första skiva, Din Barndom Skall Aldrig Dö, är nyutgiven för första gången på cd.
– Musiken är ett format. Jag har aldrig velat göra kopior på kopior. För min egen personliga lycka vill jag göra ett musikverk som står på egna ben. Det behöver inte vara fantastiskt. En målare målar om och om igen, för att hitta en lösning på problemen. Att skapa nya klanger, nya flöden av ackorden, variera, ett försök att frångå de vanliga ackordgångarna och försöka hitta nya. I grund och botten ligger dock alltid bluesen. Man kommer inte ifrån det man har vuxit upp med.
Under fredagen spelar Anders F Rönnblom Band på Katalin.
– Vi kommer att spela ett tvärsnitt av låtar från 70-, 80-, 90- och 00- tal. Gamla bekanta och några överraskningar kanske.
Han följer inga trender eller mallar, utan vrider och vänder på musiken. Har går sin egen väg, nyfikenheten driver på, likaså spontaniteten och lekfullheten. Hans lyrik är färgad av surrealism, det svarta, utanförskap och bångstyriga tvetydigheter. Likaså underfundigheter, humor, lust och romantik.
Genomgående lyser ett genuint samhällsengagemang igenom och orden strömmar fram i en komprimerad, beat-poetisk form à la Ferlinghetti.
– Det har med den personliga lyckan att göra. Att få spela och skapa musik, att förlita sig på det man verkligen älskar, säger Anders F Rönnblom.
Av: Carola Westerlund kultur@unt.se