Det är lovvärt att lyfta fram hur skamligt lite de empatiska och moraliska aspekterna får styra när vi använder djuren till att både producera och även själva utgöra vår mat. Men det saknas en rättvisande helhetsbild. Vilka mekanismer i vårt samhälle som leder till djurens utsatthet får vi inte veta något om.
Vem är det som vill ha ?djurindustri?, och vilka är det som kräver stora vinster kombinerat med låga priser i affären? Ja, inte är det lantbrukaren.

I de organisationer som i dag styr förädling och försäljning av livsmedel är både lantbrukaren och djuren reducerade till brickor i ett välkänt spel, som heter profit.
Organisationerna kallas fortfarande ?bondeägda?. De uppstod på 40-talet ur ett behov av en kooperation som skulle underlätta för lantbrukarna att sälja sina produkter.
I dag toppstyrs de av direktörer fast beslutna att driva sina företag som vilken annan global industri som helst. Att produktion av levande varelser ställer andra krav på hänsyn till ?mjuka värden? är endast ett besvärande hinder i horisonten. Det inskränker sig i dag till betydelsen att djuren ska vara ?optimalt? levande och friska för att kunna producera och/eller utgöra leverans av godkänd och billig råvara.

Med statens, jordbruksverkets, goda minne tillåts ?marknaden? styra även denna bransch. Statens ansvar sträcker sig inte längre än till att säga ja till billig mat åt konsumenterna.
Till slut blir det även detaljhandelns stora kedjor som pressar priserna med import som alternativ (läs förtäckt hot), naturligtvis alltid med bibehållet vinstkrav för egen del. Handeln tar till exempel i dag lika mycket betalt för att bara sälja en liter mjölk som lantbrukaren får betalt för att producera den.

Lönsamheten för lantbrukaren hålls följaktligen helt medvetet på en sådan nivå att kampen för ekonomin hindrar dem från att ställa några krav vare sig för djurens eller sin egen del. Som producenter styrs de med järnhand mot effektivisering och större enheter med den fantastiska motiveringen; Ju mindre man tjänar på varje enhet (djur) desto fler måste man ha.
Med ett enormt kontroll-, avgifts- och avdragssystem straffar dessutom staten och bondeorganisationerna lantbrukaren för de negativa effekter som deras egna dikterade villkor för produktionen ständigt ger upphov till. Även den av staten subventionerade avbytartjänsten vid sjukdom och ledighet är borttagen. Den fanns till som en hjälp för att upprätthålla djurskyddet. Den lantbrukare som inte har råd med hjälp i dag tvingas sköta djuren även vid till exempel 40 graders feber, vardag som helg. Lantbrukaren omfattas inte heller av den vanliga allmänna sjukförsäkringen.

Man ska inte glömma att en lantbrukare, med reservation för undantag, har djur av intresse och satsar pengar, tid och kraft till att sköta och måna om dem efter bästa förmåga.
Tyvärr är de i dag ganska ensamma om att värna om djurens välbefinnande och får ständigt uppleva att övriga aktörer krymper deras möjligheter att upprätthålla det.

Till sist en upplysning utan att på något sätt förringa de djur som far illa.  Lammen som slaktas till påsk föds i december, alltså mitt i vintern. De har ingen som helst längtan att gå ut i snö och kyla och skulle springa raka vägen in igen. De vill vara i en dragfri miljö, ha tillgång till mat och leka i halmen med sina kompisar. Och faktiskt är det samma sak med vår numera urbana kossa. Hon vill ha mycket mat. Hon vill bli mjölkad och ligga mjukt och skönt och idissla i behaglig miljö. Hon vill inte vara ute i snö och kyla lika lite som hon vill tvingas vara ute i stekande sol bland bromsar och knott. Hon uppskattar att slippa streta runt med sitt fulla juver för att föda sig själv på bete men går gärna ut en stund när det är svalt på natten.

Frågan om ?ekologiskt är bättre än konventionellt? framstår dessvärre som ytterligare ett sätt för handeln att öka sin profit. Säg ett bättre sätt att tjäna ännu mera pengar än genom att sprida en oro hos sina kunder att det man hittills erbjudit inte är nyttigt.
Man tvingar de redan pressade lantbrukarna att producera mycket dyrare ? sedan ger man dem lite mer betalt och säljer för mycket mer.

Men djuren mår inte bättre av så kallad ekologisk produktion. Slakteriet vittnar om högre procent obehandlade lunginflammationer och juverproblem. Hur ska högmjölkande kor kunna bli friska utan medicin? De får slaktas, så enkelt är det. Och hur ska grisar klara att leva utomhus i vårt klimat när vi avlat bort deras varma päls och dessutom föredrar att de är magra?

Dagens debatt kring ekologisk produktion har skapat ett problem som styr människors tankar bort ifrån det verkliga problemet.
Djur ska ha det bra, det tror vi att vi är överens om. Men det finns starka krafter i vårt samhälle som i sin strävan efter profit gärna tänjer de gränserna. Endast ett politiskt intresse för frågan kan leda till regler som avgör huruvida djur eller människor (konsumenter) ska betala vad den billiga maten egentligen kostar.