Under höstterminen, 2009, bjöd jag in Anna Odell så att hon kunde visa sin omdebatterade konstfilm, Okänd, kvinna 2009-349701 och berätta om den. Jag ville ge studenter, anställda och intresserade utanför universitet möjlighet att faktiskt se filmen som alla pratade om vid den här tiden. Det brukar bli bra när man tar del av det man pratar om och Odell var på plats för att berätta och att svara på frågor. Jag tror inte att jag säger för mycket om jag kallar den föreläsningen för en succé. Det var fullsatt och stämningen var engagerad.

Det föll sig därför naturligt att se Odells föreläsning som starten på en rad kommande föreläsningar med tema samtidskonst – hur kan den se ut – vad är samtida konst? Jag är doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och sådana frågor är en självklar del av arbetet. Att hålla i offentliga föreläsningar är däremot inget som är en självklar del av varje doktorands tid på universitet, men sådan är jag. Jag vill möjliggöra förståelse för konst även utanför det tämligen slutna seminarierummet. Tidigare har jag arbetat på Moderna Museet som värd och då mött publikens engagerade men ofta osäkra åsikter om konst. Jag har även arbetat både som vanlig reporter och som konstkritiker och har därför – i mina egna ögon – en viss känsla för hur man ska bygga broar mellan spetskunnighet och gemene mans allmänna intresse. Journalistens tillika kritikerns uppgift är delvis att förmedla.

Om Anna Odell var 2009 års mest omtalade konstnär – vem kunde då vara intressant att lyssna till nu, våren 2010. Jag funderade länge, det finns en rad intressanta och viktiga svenska konstnärer. Jag kom att tänka på Lars Vilks eftersom att han sedan många år har varit intressant i mina ögon. Han är filosofie doktor i konstvetenskap, han är mycket intresserad av konstteori och han är aktuell med sitt pågående Nimis-projekt (Ladonien) och givetvis med den mycket omdebatterade bilden på Muhammed. Jag fick tummen upp av de som tar besluten på filosofiska institutionen. Det är inte bara att bjuda in, man måste ha klartecken också. Sagt och gjort, Vilks bjöds in och han tackade snabbt ja till att föreläsa om yttrandefrihet och konst. Ett aktuellt och relevant ämne för inte bara filosofer och estetiker utan för oss alla, vill jag mena. Jag räknade med en stor publik.

Nu är det väl känt vad som hände. Vilks kommer till Uppsala universitet, Ihresalen, han startar sin föreläsning men blir attackerad. Föreläsningen bryts. Vad ska man då säga om det? Jag citerar Uppsala universitets rektor, Anders Hallberg: "Det är universitets uppgift att diskutera och debattera olika ämnen, även kontroversiella sådana. Det är därför mycket beklagligt att dagens arrangemang ledde till handgripligheter."

Vilks föreläsning, under de tio minuter den hann pågå, såg mycket intressant ut. Vilks är konstteoretiskt kunnig, mycket påläst och en engagerad talare. Jag är mycket ledsen att föreläsningen inte kunde genomföras. Det är tråkigt att ett litet fåtal aggressiva med hotmetoder ska kunna avbryta en offentlig föreläsning. Så ska det inte behöva vara.

Rikard Ekholm
Doktorand i estetik vid filosofiska institutionen och konstkritiker