Me too-kampanjens stora betydelse kan ingen betvivla, att sexuella trakasserier inte alls har minskat i den takt många velat tro är en av de stora insikterna - nu också för de nordiska statsministrarna enligt ett uttalande från Nordiska rådets möte i Helsingfors.

Någon logisk kullerbytta ser jag inte i min text, om oskyldiga män säger jag inte ett ord.

Jag jämför två fall ur privilegierade miljöer: ett från 1940-talet då några unga kvinnor på ett sätt som i dag ter sig ofattbart glatt spelade med i en manlig chefs voyeurism, ett annat från 2000-talet då en kvinnlig läkarkandidat i en patients närvaro hotar anmäla en manlig överläkare för en klumpig replik.

Kvinnor ska verkligen inte behöva tåla eller lida, däremot är det skillnad mellan fysiska eller psykiska övergrepp och ren klumpighet.

All klumpighet behöver inte vara illa menad och inför ren klumpighet ska en vuxen, resursstark kvinna kunna säga ifrån alldeles själv.

Alla behöver inte hålla med men jag är förvånad över att den kritik jag fått - och som vem som helst kan läsa på min Facebook-sida - närmar sig hatprat.