Strax före midsommar beslutade regionstyrelsen i Region Uppsala (före detta landstinget) att ordet tjänsteman bör bytas ut mot tjänsteperson istället. Förslaget sades skulle skapa ett inkluderande språk. Liknande beslut har tidigare tagits i Malmö kommun och Uppsala kommun.

Frågan om det ska vara -man eller -person i slutet lär återkomma och vi vill därför gärna öppna upp diskussionen och involvera fler i allmänheten. Det finns många duktiga språkvetare som borde kunna komma med goda råd.

Från Moderaternas sida reserverade vi oss mot beslutet med hänsyn till att vi uppfattar att kritiken mot just ett enskilt ord – tjänsteman – inte övertygar. Varför skulle just detta ord vara icke inkluderande och inte alla andra ord som slutar på -man?

Artikelbild

Debattör. Stefan Olsson är moderat regionråd sedan i mars i år.

I det förflutna var samhället strikt uppdelat i manliga och kvinnliga sysslor, med mannen som språklig norm. Därför kom många titlar och benämningar att ha -man i slutet.

Men med det jämställdhetsarbete som har pågått under flera decennier har de gamla orden förlorat sina ursprungliga betydelser, vilket har gjort att efterledet -man inte längre syftar på just personer av manligt kön utan på ämbetsinnehavarna.

Svenska språket är fyllt av ord med efterledet -man som alla är könslösa i sin användning.

Ett urval:

Ombudsman, Lagman, Rådman, Polisman, God man, Grodman, Brandman, Ämbetsman, Talman, Besiktningsman, Gärningsman, Yrkesman, Justitieombudsman, Nämndeman, Styrman, Sjöman, Förman, Lekman, Ålderman, Upphovsman, Målsman, Spelman, Landsman, Medicinman, Fackman.

Att just ordet tjänsteman skulle vara problematiskt förefaller därför märkligt. Vi konstaterade också att det bland alla dessa ord finns många högstatustitlar som talman, lagman eller justiteombudsman. Titlarna har levt kvar trots att det idag ofta är kvinnor som innehar dem.

Resultatet har blivit att kvinnor kallas för män på ett sätt som kanske känns udda, men det har en mycket kraftig symbolisk innebörd.

Förr var det omöjligt för kvinnor att ha dessa jobb. Det var till och med förbjudet. Kvinnor som ändå gjorde anspråk på dem förlöjligades och hånades. Men tack vare ett mödosamt arbete för jämställdhet är idag alla högstatustitlar tillgängliga för kvinnor att erövra.

I det perspektivet hade det varit förödande om titlarna hade förändrats, och man hade sagt att om en kvinna ska vara justitieombudsman så måste titeln ändras till justitieperson. Det hade saboterat respekten för hennes meriter och för ämbetet.

Region Uppsalas största verksamhet är som bekant sjukvården. Här finns därför titlar som tidigare endast kvinnor kunde inneha men som idag är tillgängliga även för män: sjuksköterska, undersköterska eller barnmorska. Visst utmanar det hjärnan att tänka sig att en man kan vara barnmorska, men de manliga barnmorskorna finns, och är såvitt vi vet stolta över sina titlar.

Att på detta sätt bevara de gamla titlarna, bevara deras status och låta dem endast syfta på innehavarnas kompetens är långt mer inkluderande än att försöka skapa ett nytt språkligt system på politisk väg.

Stefan Olsson är (M) regionråd i Uppsala