Översättningen av sydkoreansk litteratur till svenska är inte ymnig. Vid ett besök på Uppsala stadsbibliotek finner jag två namn: poeten och prosaisten Ko Un – ofta omtalad i Nobelprissammanhang – och prosaisten Yi Munyl. Trots att det är väl magstarkt att tala om mängden som ett sjukdomstillstånd, då det ringa antalet troligen beror både på det geografiska avståndet och på de svårigheter som omgärdar tolkningen, så är det samtidigt ofrånkomligt att inte uppfatta bokförlaget Tranans senaste utgivning Bortom gränserna som ett botemedel.
Romanen Bortom gränserna är en riktig vederkvickare, som genom förenandet av mysticism och vardagsrealism också vidgar bilden av östasiatisk litteratur, som senaste tiden främst företrätts av Haruki Murakami. Bakom boken – som utkom på originalspråk redan 1994 och som tidigare översatts till bland annat franska för att ingå i Unescos serie av representativa litterär verk – står författaren Han Malsuk, född 1931 i Seoul. Sedan debuten 1957 har hon skrivit en rad noveller och romaner. Redan tidigt erhöll hon flera prestigefulla utmärkelser.
Bortom gränserna handlar om just gränser. Fysiska gränser och om gränser som är mer vaga. Den gräns som kanske först kommer i åtanke då man talar om den koreanska halvön är landgränsen som skiljer Sydkorea från Nordkorea. Detta är dock inte ett ämne som Malsuk befattar sig med. Nej, här handlar det istället om livet och döden: grubblerierna kring vad som händer vid den yttersta linjen, där medvetandet slocknar och jaget blir upplöst. Men också om sociala och kulturella gränser – förstått som ett upprätthållande av normer, för vad man bör och inte bör göra – som påverkar i synnerhet kvinnors livssituation och deras äktenskapliga åtaganden i det moderna koreanska samhället.
I Bortom gränserna får fyrtioåriga Kim Yujin under loppet av ett år uppleva släktingars och nära vänners bortgång. De allra flesta dör helt slumpartat, vilket tvingar henne att utforska och reflektera kring innebörden av liv och död. Den klassiska frågan: vad är meningen med alltihop? styr läsningen. Varför är det som gör att somliga tvingas uppleva sorg efter sorg – fattigdom, sjukdom, materiella och själsliga nederlag – medan andra bekymmersfritt, liksom osårbara kan vandra genom livet? Den anonyma bergsby där Yujin lever tillsammans med sin man Sangjun befinner sig i skärningspunkten mellan modernitet och tradition, mellan vetenskaplig rationalism och intuitionsbaserad spiritism. Samtidigt som det finns en längtan bakåt i tiden, till oförstörd miljö, till tron på en ursprunglig symbios mellan människa och natur och till föreställningen om ett evinnerligt kretslopp så bidrar varje tillbakablick också till erinrandet av landets smärtsamma historia: Japans ockupation och Koreakriget.
För att få stöd i sitt existentiella grävande söker Yujin hjälp hos spådomskonstnären tant Chinju. Men svaren som ges är sällan entydiga. Genom Chinju förkroppsligas nämligen även det sydkoreanska gyttret av religioner där kristendom, shamanism och buddhism existerar uppblandat av uråldriga lokala myter: här finns legenden om Andarnas källa vars vatten påstås utföra mirakel jämsides med det klagande ginkoträdet, här finns kristendomens tilltro till det himmelska paradiset bredvid buddhismens återfödelsetanke. Samtliga anses lika viktiga.
Denna lärdom är betydelsefull, ty lika lite som naturvetenskap eller mänskligt förnuft ensamma kan förklara vad det innebär att vara människa, behöver olika trosföreställningar inte nödvändigtvis stå i opposition till varandra, de kan ju lika gärna utgöra varandras komplement!
Det handlar om ödmjukhet och acceptans. Att aldrig inbilla sig att man ser hela bilden; att erkänna skuggzonerna.
I Bortom gränserna är ödmjukhet, spiritualitet, tilltro till det oförklarliga främst kvinnliga egenskaper. Dessa egenskaper uppvärderas i romanen. Då en cancersjuk vän till Yujin avböjer läkarvård och går med i ett andligt sällskap börjar hon ändå långsamt att tillfriskna. Helt fri från sjukdomen blir hon dock först i samband med att hennes make professor Chang tar livet av sig.
Det är förbluffande sent som jag upptäcker den politiska udden – vass och undanskymd – i berättelsen; ett ifrågasättande av det traditionella äktenskapet, en kritik av de beroendeställningar som kvinnor föds in.
Varför har vi fått lida så mycket? frågar sig en kvinna som verkar som ett slags talesperson för den moderna sydkoreanska kvinnan: ”Det är för vi är födda i en tid som och i ett samhälle där allt är ordnat till männens fördel. Alla människor är jämlika och klassamhället måste avskaffas säger de, och skränar om mänskliga rättigheter, och friheter samtidigt som de begär att kvinnor ska vara totalt undergivna.”
Som uppväckare av denna diskussion är Bortom gränserna inte bara ett vackert verk, utan också ett betydelsefullt sådant.