Intellektuella sammanslutningar och litterära kotterier har alltid haft en särskild dragningskraft på kulturellt intresserade människor, kanske i synnerhet unga som längtar efter mer djup och mening med alltihop. På vita duken har vi sett dem i såväl Döda poeters sällskap som Metropolitan och The Jane Austen Bookclub. I skönlitteraturen ryms allt från Eyvind Johnsons Krilon-grupp till de dekadenta och destruktiva ungdomarna i Donna Tartts kultroman Den hemliga historien. Men ännu mer kittlande är förstås de som funnits i verkliga livet, som de unga radikala som utgjorde kretsen kring Spektrum.

Uppsalaprofessorn i litteraturvetenskap Johan Svedjedal har gjort ett gediget arbete när han grävt sig ned i historien och dokumenten som handlar om hur den epokgörande tidskriften Spektrum, och förlaget med samma namn, växte fram under några år i 1930-talets början. Här stod förutom den nya litteraturen också den nya människan och det nya samhället i fokus. Modernistiska honnörsord som rationalism och funktionalitet hölls högt – så var också makarna Myrdal och arkitekten Sven Markelius tidvis inblandade i arbetet med tidskriften – liksom psykoanalysen. Även mer utmanande och ”lekfulla” ideal fick plats, i vurmen för surrealismen till exempel. Allt vilade på en solid socialistisk grund och längtan efter en bättre och mer rättvis värld. Det var en dröm som levdes under en förhållandevis kort period (1931-1935), men som skulle ge desto större avtryck i den svenska litteraturhistorien.

Josef Riwkin, Erik Mesterson och Karin Boye – det var de mest drivande namnen vid tiden för Spektrums tillblivelse. Snart skulle också Gunnar Ekelöf involveras och bli aktiv redaktionsmedlem och dessutom begå sin litterära debut med Sent på jorden (1932), den första titel som gavs ut på Spektrums förlag. Den första svenska översättningen av T.S Eliots Det öde landet gjordes av Boye och Mesterson i samarbete och publicerades i tidskriftens tredje nummer. Och med utgivningen av Falskmyntarna översatte och introducerade man André Gide för en svensk publik. De sista av Spektrums levnadsår – när till exempel Karin Boye lämnat kretsen – förknippas mest med utgivningen av de fyra avslutande delarna Agnes von Krusenstjernas skandalomsusade romansvit Fröknarna von Pahlen. Listan kan göras betydligt längre, men den räcker för att slå fast vilken betydelse för svensk litteratur Spektrum faktiskt haft.

Hemma i bokhyllan har jag ett välvårdat exemplar av Krusenstjernas Porten vid Johannes, vackert formgiven med omslagsbild av Adolf Hallman, utgiven av Spektrum 1933. Efter läsningen av Johans Svedjedals 400-sidiga, engagerade och djupt kunniga biografi över Spektrum håller jag extra hårt i den. Det må ha stormat och bråkats kring utgivningen av Krusenstjernas romaner, men hur det än var, var det Spektrum som gjorde vad Bonniers inte vågade i en politiskt turbulent tid. Bara det är något att vara tacksam för.

Och när jag läser Spektrum. Den svenska drömmen tänker jag att bland det bästa som kan hända en litteraturvetare är att han eller hon blir tillräckligt etablerad för att ge ut böcker som denna! I Svedjedals skildring finns inga elitistiska åthävor, ingen stelbent akademisk stilistik. Här finns ingen tungrodd metod eller teori (Pierre Bourdieus teorier om kapital och fält har snyggt placerats i en faktaruta alldeles mot slutet), inte ens en notapparat. Det gör läsningen till en ren fröjd. Nog sjunker litteratursociologen Svedjedal stundtals alltför djupt ner i redogörelser för Spektrums affärsuppgörelser och ekonomiska förehavanden, men det är invändning som lika gärna kan vändas till sin motsats: Svedjedal är en sällsynt noggrann biograf.

Vad som bidrar till det åtråvärt romantiska skimmer som vilar över intellektuella grupperingar såsom Spektrum, är förstås också antagandet om dekadens, intriger och sexuella förbindelser. Och även om Svedjedal förklarar att han av anständighetsskäl utelämnat en del snaskigheter, förblir skvallerfaktorn ändå rätt hög. Så är det också oupphörligt fascinerande och intressant att läsa om såväl bråken kring von Pahlen-böckerna som hur Gunnar Ekelöf förlorade två kärlekar till andra författare – Gunnel Bergström till Karin Boye och Irma Ahlström till Eyvind Johnson. Svedjedal är inte rädd för att visa hur personlig och biografisk information också påverkade innehållet i Spektrum – flera av medlemmarna gick själva i psykoanalys.

Varför ska vi i dag ägna tid åt en veritabel tegelsten till skildring av hur en grupp radikala förändrade den svenska litterära parnassen för 80 år sedan? Johan Svedjedal besvarar elegant den frågan i bokens inledningskapitel: ”Det förflutna är en främling som betraktar oss med strängt frågande ögon. Vilka är ni?”