Årsboken Uppland 2006 har enligt redaktörens förord "ett varierat innehåll bestående av en välgörande blandning av vetenskaplig forskning, lokalhistoria och personliga skildringar baserade på upplevelser och minnen". Bland bidragen märks också mycket riktigt artiklar om de mest divergerande ämnen som Distingen och andra marknader i Uppsala, landskapsfisken asp, den förste professorn i Sverige i engelska, Axel Erdmann, hemslöjd och bensinstationer. Det är i sanning ett varierat innehåll som bör kunna tillfredsställa de flesta smakriktningar.

Historiker Henrik Ågren inleder med en artikel som bland annat handlar om hur det kom sig att Gustav Vasa valde Ersmässmarknaden i Gamla Uppsala för sina så kallade burspråk, det vill säga möten med allmänheten avsedda för förmedling av viktig information. Ågren menar att marknader i sig var lämpliga eftersom de alltid samlade mycket folk. Han menar också att Ersmässmarknaden var speciellt lämplig, eftersom Erik den heliges reliker då fördes i procession ut till Gamla Uppsala. Det var en viktig religiös ceremoni som samlade särskilt mycket folk. I Gamla Uppsala låg också en kungsgård. Allt detta sammantaget gjorde platsen utmärkt för syftet att föra ut budskap uppifrån.

I en efterföljande artikel skriver lokalhistoriker Birger Thisner om Distingsmarknaden i Uppsala kring förra sekelskiftet. Han berättar livfullt om hur vägarna in till stan var fulla av slädar, när bönderna skulle in till marknaden. Vid Distingen såldes framför allt skinn, särskilt från räv, men även från ekorre, grävling och mård. I samband med marknadsbesöket passade bönderna också på att handla, till exempel sill, strömming och socker och att för en billig penning äta hos "Gumman vid ån". Hon höll till vid ­Saluhallen. Thisners artikel, som säkert kommer att väcka många minnen till liv hos äldre läsare, handlar om den tid då ?marknaden ännu försiggick efter urgamla traditioner och det var snö på vintern och man åkte släde efter häst?.

Etnologen Ingvar Svanberg studerar i sitt bidrag aspen, Upplands landskapsfisk. Aspen, som numera mest intresserar sportfiskare, var i äldre tid en vanlig matfisk i Mälardalen. Det åts kokt, syrad, saltad eller torkad, men det råder dock, visar författaren, olika uppfattningar om dess smak och nytta. I dag för aspen en mer undanskymd tillvaro som föda, men för att underlätta dess lekvandringar uppför Fyrisån har under år 2006 en fisktrappa byggts vid Upplandsmuseet. Kanske kommer det att medföra att aspen får en renässans som matfisk?
Professor emeritus i engelska i Uppsala, Mats Rydén, skriver i årsboken om sin företrädare Axel Erdmann (1843-1926). Han blev professor 1904 och är en banbrytare inom universitetsundervisningen i språk. Han framhöll nämligen tidigt betydelsen av att språk läses i ett större kulturellt sammanhang. Vid sidan av läsningen av litteratur lät han därför sina studenter läsa samtida slang, sporttermer och tidningsengelska. Erdmann var också initiativtagare till en inventering av Upplands folkmål (dialekter) och ordförande i Upplands fornminnesförening 1907-1918. Hans samlingar av dialektord kan studeras i Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, där de finns arkiverade.

Antikvarie Bo Larsson behandlar i sin artikel bonden och hobbyfotografen Klas Andersson (1896- 1953) i Viksta. 2001 fick Upplandsmuseet ta emot 228 glasplåtar efter honom. Några av bilderna, mestadels porträtt av personer i Anderssons närhet, illustrerar Larssons lilla artikel. Resten av bilderna kan ses i museets samlingar. Sammantaget utgör Anderssons fotografier viktiga dokument av den ?lilla? människans arbete och vardag, inte minst för att de fokuserar de ?små? händelserna i tillvaron, de händelser vi annars inte skulle vetat mycket om.
I den avslutande artikeln skriver civilingenjör Mårten Ehn om bensinstationer i Uppsala. Det är, skriver redaktören i årsbokens förord, "ett stycke 1900-talshistoria som inte varit föremål för dokumentation tidigare". Ehn gör en historisk översikt över bensinstationernas utveckling i staden och illustrerar sin artikel med flera fotografier från välbekanta Uppsalamiljöer. Dessa bilder bör väcka många nostalgiska minnen hos såväl bilägare som andra. Förhoppningsvis fortsätter Ehn också med sin forskning kring detta fenomen, som är en så tydlig del utav det moderna samhället.

Utöver här nämnda bidrag vill jag också framhålla hemslöjds­konsulent Lisa Hartmans artikel om modellserier för handarbete i Uppsala läns hemslöjdsförening från 1930 till 1950. Hennes diskussion rör det intressanta temat "god smak". På sedvanligt sätt avslutas årsboken med redogörelser för fornminnesföreningens arbete och med glimtar från hembygdsarbetet ute i Uppland. Av dessa redogörelser framgår tydligt att hembygdsföreningarna gör ett strålande arbete.
Årsboken Uppland är som alltid mycket påkostad och välgjord. Den innehåller även massor med intressant läsning. Redaktören skall därför ha all heder av en så gedigen publikation som denna. Att den dessutom ger utrymme för både skolade och oskolade skribenter gör den extra angelägen. Det borgar för variation i läsningen.