För att fira den store skaldens 80-årsdag ger Albert Bonniers ut ett stort urval av Tranströmers dikter och prosa, från debutens 17 dikter till Den stora gåtan samt den självbiografiska Minnena ser mig från 1993. Liknande ansatser har gjorts tidigare, Dikter 1954–1989 respektive Samlade dikter 1954–1996. Så vad är nytt med denna utgåva? Knappast något skulle man kunna säga förutom att den innehåller delar av den senare produktionen, som haikudikterna från Den stora gåtan och Fängelse.

Likväl är det roligt, och därmed värt att uppmärksamma, att ett kommersiellt förlag satsar stora pengar på att ge ut poesi. För kosta lär det ha gjort. I Nina Ulmajas eminenta formgivning är Dikter och prosa 1954–2004 vårens skönaste bok. Lågmäld, utsökt och med perfekta proportioner är den näst intill kongenial med en Tranströmerdikt.
Formatet är grafiskt fulländat, i synnerhet kommer haikudikterna helt till sin rätt på de näst intill kvadratiska sidorna. Typsnittet är ett med texten. Diktsamlingarnas titlar står i versaler längst ned som sidfot. De är satta i en sval himmelsblå färg och synes liksom sväva på papperet. Ett enkelt uppslag i samma himmelsblåa nyans avgränsar de olika verken från varandra. Mer behövs inte.

En utgåva av detta slag gör det lättare att ta del av Tranströmers författarskap. Man kan växla mellan åren, läsa en haiku från 1959 eller ett prosafragment från 1993. Det går att göra upptäckter, pröva nya vägar genom texterna. Lästa vid sidan av varandra uppenbaras nämligen mönster och tendenser som inte varit helt tydliga vid de första mötena.
Själv slogs jag av den lätthet som genomsyrar verken. Här finns inget som tynger. Det svävar, stormar och skiner. Tillvaron är ”en bur av solstrålar”, livet liknas vid ”en komet med huvud och svans”, och ”[u]ppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen”. Alla djur har vingar. Dikterna myllrar av fåglar, flugor och fjärilar.

Om Tranströmers fäbless för flygfän skriver Fredrik Sjöberg i Tranströmerska insektssamlingen från Runmarö, ett annat verk som Bonniers nu ger ut i tusen numrerade exemplar. Boken gavs ut första gången av Ellerströms förlag 2001, men har varit utsåld sedan länge. En raritet som stulits på biblioteken och efterfrågats på antikvariaten. I Nina Ulmajas design har den blivit än mer åtråvärd. Förutom en förteckning över de skalbaggar och fjärilar Tranströmer samlade som barn bjuder Sjöberg även på kulturhistoriska essäer om insektssamlandets nytta och nöje. Här får vi veta att Tranströmers samling innehåller Upplands enda kända exemplar av Villeius dilatus. En liten kortvinge som lever som parasit hos bålgetingar. Arten namngavs av Linnélärjungen Johann Christian Fabricus 1787.

Tranströmer övergav sitt intresse för entomologi i femtonårsåldern då fascinationen för konsten började ta fart på allvar. Han berättar i memoarerna om hur barnen i grannskapet deltog i sommarens insektsjakter och om naturens många skönhetsupplevelser. ”Jag rörde mig i det stora mysteriet”, står det.
Dikter och prosa 1954–2004 är vårens vackraste bok. Ett femtio år långt författarskap kunde inte ha fått en fagrare förpackning.