Det verkar bli allt vanligare med skönlitterära verk om personer som har levat, eller fortfarande lever. Enklare än att skriva dokumentärt. Om något ter sig orätt, eller orättvist, kan man påminna om att det är fiktion och hänvisa till diktarens frihet.
De etiska betänkligheterna blir många. Förmodligen vill få hindra en författare att ge sin subjektiva tolkning av en verklig gestalt. Men bör man medvetet förvanska?

Under ett betydelsefullt år får läsaren följa Karin Boye i Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst, titeln lånad från huvudpersonens dikt I rörelse. Kolterjahn kallar sin bok ”en litterär fantasi”. Vidare förklarar hon: ”Som författare har jag tagit mig friheten att ändra verkligheten, och texten skall ses som skönlitterär, inte biografisk”. Så förekommer man invändningar.

Ingen begär att en bok av denna typ skall bestå av verifierade fakta. Men jag vill peka på två onödiga vantolkningar.
I sina memoarer Leva för att leva, varav Kolterjahn övertagit långa partier, berättar litteraturprofessorn Victor Svanberg om ett erotiskt förhållande med Karin Boye. Jag har haft förmånen att intervjua, i flera fall närmare lära känna, åtskilliga av Karin Boyes vänner som hon vid den aktuella tiden stod i flitig och förtrolig kontakt med. De förnekade Svanbergs version, såg den som ett uttryck för hans självöverskattning och gick i god för att Karin Boyes intresse för dåvarande docenten aldrig var djupt. När Kolterjahn svårförklarligt gör Svanberg till författarens största kärlek och låter henne sucka och sukta efter honom, gör det mindre att detta är uppdiktat än att det blir till men för bokens kvalitet.

Under Karin Boyes tid i Berlin, Kolterjahns ämne, delade hon lägenhet med Clartékamraten Kajsa Lönngren. Den salta småländska torpardottern, vuxenstuderande, var den som främst accepterade Margot Hanel, den judiska flicka som Karin Boye träffade i Berlin och sammanlevde med under sitt livs senare del. Här får Lönngren representera dem som hon indignerat vände sig mot, majoriteten av Karin Boyes vänner, som såg Hanel som en boja och börda för sin livskamrat.

Inte bara Svanberg har Kolterjahn studerat noga. Margit Abenius biografi Drabbad av renhet har följts nära. En detalj får mig att tro att min doktorsavhandlig fått ligga till grund. Brev har använts, inte minst rörande tidskriften Spektrum.
Men även om intellektuella sammanhang tangeras, liksom politiska, är det Karin Boyes sexuella läggning och aktivitet som mest intresserar Kolterjahn. Karin Boye vistades i Berlin främst för att genomgå psykoanalys, populärt inom Clarté. Av en kvinnlig läkare och analytiker fick hon beträffande sin bisexualitet rådet att ta steget över och bejaka sin dragning till kvinnor. En lämpligare plats för detta än mellankrigstidens sjudande Berlin kunde knappast ha hittats.

Med tanke på den väsentliga roll Margot Hanel kom att spela kunde hon ha fått ett mer nyanserat porträtt. När Karin Boye i ett brev fnittrigt berättar att hon på en obskyr klubb mött en liten atenska, har detta väckt Kolterjahns fantasi. Hon skapar den gåtfulla Artemis och ägnar i stället denna nästan helt fiktiva figur sitt intresse.

Det är när homosexualiteten står i centrum som Kolterjahn når djupast och engagemanget blir hetast – man vill dock nämna att den verkliga Karin Boye bör karakteriseras som bisexuell. Att vara rapsodisk, ge glimtar, är författarens tydliga mening, men ofta blir hon alltför rapsodisk och ytlig. Vilhelm, Leif, Erik, Josef och många fler intressanta personligheter vandrar ut och in i historien utan att ge närmare intryck. Rörigheten, om än medveten, blir alltför dominerande. Berättelsen hade vunnit på en förtätning.

En intensiv och fascinerande diktare, en dito krets, en dito stad, en dito tid. Kolterjahn har haft en rik brunn att ösa ur. Mest är hennes skildring, i jagform, allvarstyngd. Man letar efter den Karin Boye som skrev uppsluppna brev hem om muntert Berlinliv och vars humor levde i vännernas minne.
Men nu hamnar vi i en helt annan historia.

Barbro Gustafsson Rosenqvist
Fil. doktor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och Karin Boye-forskare.