En av orsakerna till Uppsala Reggaefestivals sviktande publiksiffror i år är enligt festivalledningen den höga polisnärvaron som får folk att dra sig för att åka dit. Tveklöst har stämningen blivit sämre på grund av den årliga massiva polisinsatsen och det är lätt att förstå att reggaefansen ställer sig frågande till om det verkligen är motiverat att man ständigt ska behöva se en polis i varje riktning på en festival som länge varit känd som den kanske lugnaste och trevligaste i landet (med undantag för provocerande poliser) och där barnfamiljer alltid utgjort en stor del av publiken.

”När tältande cannabisrökare tas in på löpande band i Uppsala och när haschrökande pensionärer telefonavlyssnas på Gotland, då kan det kanske ge en känsla av att politiken är till mer för sin egen skull än för att ’skydda människors liv och hälsa’” skriver Johan Anderberg i Cannabusiness. Kapitlet handlar om den svenska linjen där varje år miljontals kronor läggs på att skydda medborgarna mot marijuanaröken de själva valt att dra i sig.

Alla som någon gång besökt Roskildefestivalen utanför Köpenhamn vet att det räcker med att åka över bron till Danmark för att hitta en annan inställning till droger. I Köpenhamn finns Christiania där marijuanaförsäljningen är i gång igen eftersom stängningen av Pusher street ledde till ett droggängkrig i andra delar av Köpenhamn i vilket flera personer blev skjutna. I Danmark har man även testat att dela ut gratis heroin till narkomaner. ”Vi vill också ha ett samhälle som är fritt från narkotika, precis som ni. Vi tror bara inte på det” säger den danske socialöverläkaren Peter Ege i boken.

Kriget mot droger pågår i större eller mindre skala i nästan hela världen, men ingen annanstans är det så hårdnackat när det kommer till så kallade ”lätta droger” som i Sverige, en beteckning som svenska politiker för övrigt konsekvent vägrar att använda. Det finns inga lätta droger liksom det inte finns något bruk av dem, bara missbruk. I Sverige känns det också lätt som att motståndarna står i en enad front som inbegriper såväl politiker som forskare och medier. I en artikel om haschets skadeverkningar i serien Haschets återkomst i Dagens Nyheter den 18 augusti slås det fast att haschrökning leder till schizofreni, trots att det inte alls är säkert.

Många forskare hävdar att det snarare är så att personer med anlag för schizofreni dras till cannabis eller själmedicinerar med drogen. Till exempel har statistik visat att antalet fall av schizofreni i England inte ökat sedan 1972 trots att cannabisanvändandet fyrdubblats. Kommentarerna till minst en artikel om Uppsala Reggaefestival varje år brukar mynna ut i en debatt om cannabis bör legaliseras eller inte. Argumenten är oftast ganska enkelspåriga. ”Gräs är mycket mindre skadligt för kroppen än alkohol och ger upphov till färre våldsbrott”, ”Hasch gör folk passiva och ger permanenta hjärnskador”.

I Cannabuisness nyanserar frilansjournalisten Johan Anderberg, som bland annat bevakar USA för Sydsvenskan och jobbat för Wall Street Journal och DN, frågan betydligt. Han besöker valrörelsen i Kalifornien (där sidan för en legalisering av marijuana förlorade med 46 procent mot 54 procent), Uppsala Reggaefestival, lagliga marijuanaodlingar i Holland, haschrökare i Sverige, marijuanatidskriften High Times redaktion i New York och experimentens Köpenhamn där många förespråkar en fullständig legalisering.

Ska man ha någon invändning mot boken är att titeln är lite missvisande. Han beskriver visserligen krafterna som tjänar pengar på marijuana och de som skulle göra det vid en legalisering, men det är framför allt en bok som nyanserar och nystar i debatten på ett övergripande och föredömligt sätt. Och det behövs, för frågan är betydligt mer komplicerad än vid första anblicken. Bland annat därför att cannabis är en så komplex drog att den är svår att få grepp om. Att folk som röker marijuana varje dag blir passiva och omotiverade till att göra andra saker är en sanning i västvärlden, men forskning har visat att det inte gäller för cannabiskonsumenter på Jamaica, vilket troligen har med samhällsstrukturen att göra.

Cannabis är verksamt mot en rad sjukdomar men det verkar aningen godtyckligt och individuellt mot vilka och hur bra. Drogförsäljning är en rik inkomstkälla för organiserad brottslighet, men är det värt priset av eventuell högre droganvändning att legalisera och låta staten få pengarna i stället? Många frågor blir oundvikligen hängande i luften. Ändå känner man sig nöjd efter att ha läst Cannabuisness. Johan Anderberg har kommit så långt man kan göra i frågan just nu samtidigt som läsningen är beroendeframkallande underhållande.