Jag har två fördomar om isländsk samtidskultur. Den första säger att en isländsk kulturarbetare som möter minsta lilla framgång kallt får räkna med att bli jämförd med antingen Snorre Sturlasson eller Björk. Poeten och prosaisten Eiríkur Örn Norddahl är man och författare och följaktligen en samtida Snorre, liksom flertalet av sina översatta kolleger.
Den andra fördomen handlar mer specifikt om att unga manliga isländska författare till övervägande del skriver en febrig, småkul och inte så lite loserromantisk prosa om unga, eller åtminstone halvunga, män som antingen kraftigt berusade eller lika kraftfullt bakfulla ramlar upp och ned för Reykjaviks alla backar. Det rumlande självskadebeteendet kompletteras i allmänhet med en lätt antydan till ätstörning. Också här passar Eiríkur Örn Norddahl in i mallen. I varje fall med Gift för nybörjare, som introducerar honom på svenska.
Dramats huvudman är den desillusionerade Halldór som finner det allt svårare att lämna den lägenhet han delar med den underbara Dísa, som sörjer förlusten av en påkörd liten dotter och möjligen så småningom kommer att färdigställa sin magisteruppsats i filosofi. När Dísa i ungefär samma veva kommer dragandes med en rödflammigt giftig sommarcypress och en ny kille, en maskulinitetsforskare av särartstyp som dessutom är en närmast osannolikt uthållig älskare, börjar Halldórs redan ganska ostrukturerade, nästan pocherade verklighet att lösas upp och den giftiga växten stjäl allt mer av hans uppmärksamhet.
Eiríkur Örn Norddahl berättar med en utstuderat avslappnad stil och växlar perspektiv mellan Halldórs jag och en allvetande berättarröst. Romanens inledande slackerromantik hittar inte riktigt fokus, och ger mest en känsla av att inte leva upp till sin fulla potential, men allteftersom den tunna romanen flödar vidare stärker författaren sitt grepp och mot slutet, som för Halldórs del innebär en sommarcypresshög, hallucinatorisk färd mot något som antingen kommer att bli ett sammanbrott eller en renande katharsis, är gehöret desto mer övertygande.
Gift för nybörjare framstår möjligen inte som den generationsroman som hemmamarknaden på Island korat den till, men väl som ett hyfsat giftigt avkok av ett växande författarskap.