Vad är egentligen en hjälte? Uppsalaförfattarna Ola Larsmo och Brian Palmers nya bok tar upp hela 101 historiska hjältar, såsom de själva kallar dem. De hämtar dem från hela världshistorien, både från nutid och ända tillbaka till Franciskus av Assisi som levde runt år 1200. Ett antal svenskar har också fått plats i boken, föga förvånande Per Anger och Raoul Wallenberg, men också mer oväntade namn som Harald Edelstam och Fadime Sahindal. 

Alla har nog en uppfattning om vad de anser är kriterierna för att någon ska få kallas en hjälte. Att ha gjort något gott för andra är självklart, och de ska gärna ha gjort det med vetskap om att det har medfört hot mot den egna existensen. En rad människor i boken har drag som inte skulle kunna sägas karaktärisera en hjälte.

Gandhi var väldigt medveten om sin egen betydelse och köpte upp hela upplagan av den första hyllande biografin som skrivits om honom och spred den till prominenta personer, allt för att förbättra bilden av sig som hjälte. Oskar Schindler, känd genom Steven Spielbergs film, var knappast en hjälte före kriget. Han var snarare en svindlare och bedragare, men under kriget använde han sin ställning som entreprenör till att rädda livet på 1 300 personer som han och hustrun Emilie hävdade var omistliga vid deras emaljfabrik. När Oskar Schindler senare tvingades ifrån fabriken höll han ett tårdrypande tal till fabriksarbetarna där han själv hyllade sin insats.

Bokens korta kapitel gör att läsaren får en rad exempel på hjältehistorier. Boken har ingen övergripande teori eller försök till att förklara vad som är en hjälteinsats. Larsmo och Palmer presenterar berättelserna om dessa individer utan att försöka förstora eller förminska personernas insatser och läsaren får – befriande nog – själv dra sina slutsatser om vad han eller hon anser utgör hjältedåden för just den personen. Stilen i boken är utmärkt. Utan åthävor får
läsaren följa med till världens kriszoner, där enskilda människor ofta har tvingats bli hjältar mot sin vilja.

Mest berör berättelserna om dem som offrat allt för sin övertygelse. Harvey Milk var en sådan person. Det var i mångt och mycket han som fick HBTQ-rörelsen att formulera sina krav på jämlikhet som del i medborgarrättsrörelsen. Han gjorde det genom retorisk skicklighet och fick folk med sig. 1977, året innan han blev mördad, tågade 300 000 i San Franciscos prideparad.

Läs boken och inspireras av berättelserna om dessa 101 personer. Jag skulle inte entydigt kalla dem för hjältar, jag skulle kalla dem för personer som har gjort skillnad. Och de har gjort det genom att de agerat och opponerat när det hade varit säkrare för dem att bara tiga.