Ett vaktbolag har haft personal utplacerad dygnet runt de senaste dagarna för att se till att den tidstypiska 1960-talsdekoren längs Drottninggatan inte utsätts för vandalisering.
– Om någon av skyltarna skulle skadas så måste hela inspelningen vänta och det skulle bli väldigt dyrt för filmprojektet, berättar en vakt som tillsammans med en kollega har tagit hand om fredagens morgonskift.

Hollywoodfolket tycks inte ha lämnat något åt slumpen. Vägskyltar skruvas ned in i det sista och en engelsktalande man med toppluva går runt och inspekterar fasaderna på detaljnivå. Av någon anledning tycks han fastna vid en liten upphöjning i ett av fönsterblecken.
I likhet med de lokala funktionärerna på plats är vi journalister dåligt informerade. Filmteamet varken hinner eller får prata med oss. De flesta ser ut att gå runt och vänta på besked.

Till slut börjar dock avspärrningarna komma på plats och ett avlägset motorljud börjar fortplanta sig mellan Drottninggatans fasader. Traktorer, lastbilar och personbilar från 1950- och 60-talen spyr ut kolmonoxid utan avgasrening.
– Nu går vi över till vänstertrafik, ropar någon och Drottninggatan får för första gången sedan 1967 genomgå en trafikomläggning.
Bara det är er spännande scen i sig.

Statisterna väntar vid Nedre Slottsgatan innan de på kommando får småspringa till fordonen och klättra upp på dem. Clownerna ska gå längst bak, får vi veta, medan ”pretty girls”, ”princesses”  och ”sultaner” får hålla till längre fram.
Sedan tar en bleckblåsorkester ton medan processionen letar sig ner för gatan, förbi ”Hotell Adlers” skylt och den gamla restaurangmenyn med rätter som ”tomatgelé med pepparrotsgrädde” och ”makrill i krusbärssås”. I spetsen rullar en gammal polisbil av märket Plymouth Valiant med saftblandare på taket.
Vi träffar en statist och stolt ägare till en Pontiac Chieftan 1955. Han pratar gärna om sin bil men inte om något som rör filminspelningen.

Det råder ett organiserat kaos innan för avspärrningarna. En amerikan går omkring och pekar vilt omkring sig. Kanske är det superregissören David Fincher själv? Det är svårt att se.
Hemlighetsmakeriet är kompakt denna småkyliga fredagsmorgon i Uppsala. Intresserade förbipasserare fylkas vid staketen. Nog märks det att Hollywood har kommit till Uppsala.
I december nästa år får vi se resultatet på vita duken. Förmodligen handlar det bara om några ynka sekunder, i svartvitt.