Publicerad: 2011-09-22 15:43, senaste uppdaterad: 2011-09-22 16:09
Djupt koncentrerad brast Müller ut i ett litet leende först när applåderna inte ville tystna. I sitt tal tog hon avstamp i en bildrik odyssé över världens maktmissbrukare, från Mao i Kina till Honeckers änka, på besök i hos familjen Castro på Cuba. Den gamla kvinnan, bosatt i Chile, som vinkande till folket är samma person som bär ansvar för tvångsadoptioner av alla barn vars föräldrar fängslades som statsfiender i DDR, framhöll Herta Müller.
Hennes glödande tal utmynnade i en beskrivning av poetens iakttagelser och ständigt pågående registrering som en nåd och ren överlevnadsstrategi för den som blivit kastad i fängelse.
- Med poesi kan man dokumentera annorlunda, det bästa och senaste exemplet på det är den kinesiska poeten Liao Yiwu vars "Hundra och en sång" än så länge bara är utgiven på tyska.
Tillsammans med den fängslade mottagaren av Nobels fredspris, Liu Xiaobo, har Liao Yiwu gjort att västvärlden fått upp ögonen för förhållandena i det moderna Kina, menade Müller. Hans "Hundra och en sång" beskrev hon som en storartad dokumentär över vistelsen i kinesiskt fängelse.
Under presskonferensen några timmar senare berättade hon att Nobelpriset inte förändrat något, varken i hennes liv eller hennes författarskap.
- Jag är samma person, det är samma skrivande, samma papper, samma skrivdon, samma dator. Det är bara ett pris, det ligger utanför min person. Jag skulle inte tänka på det om jag inte blev påmind hela tiden.