Publicerad: 2010-07-29 14:03
Den universella regeln att artister ska ha svår ångest inför albumsläpp nummer två gäller inte Pelle Lindroth. Däremot är han säker på att folk kommer att känna igen Parken när uppföljaren släpps i höst - det direkta tilltalet och de lika direkta melodierna, som Pelle Lindroth själv uttrycker det.
- Men "Framtiden var här" är kanske inte riktigt lika hårt slående som debuten. Nu har jag jobbat med mer komplexa ljudbilder, förra skivan var ganska minimalistisk. Men låtskrivandet och sången är ju ungefär detsamma, och den här blandningen av elektroniskt och gitarrer som verkar funka väldigt bra. Och att skriva texter på svenska är ju bara ett väldigt bra koncept, säger han.
Och det är det fler som har upptäckt. Hur gör man för att, när popstjärnskott som Oskar Linnros och company tronar på listorna och man själv jämförs med Håkan Hellström, för att inte drunkna i floden av unga manliga röster som sjunger på svenska?
-Jag är inte så inlyssnad på de andra, så jag vet inte riktigt vad jag ska undvika. Många gör det på svenska. Jag vet inte om folk blandar ihop oss, men det gör inte så mycket.
-Men det är klart att det är kul att bli jämförd med Hellström, och inte så konstigt. Folk har en tendens att jämföra saker, och alla har ju honom i blodet på något sätt i det här landet. Det handlar om att definiera musik, men jag tycker att jag låter mest som mig själv.
Nyss avklarad är en spelning på Emmabodafestivalen, senare tar en höstturné vid efter albumsläppet den 6 oktober. Däremellan ska Pelle Lindroth dels vara den family man han faktiskt är med fru och barn, dels ägna sig åt extrajobbet han har en gång i veckan.
-Jag jobbar med utvecklingsstörda, och det är en skön grej för mig. Allt annat man gör är ett sätt att ta in inspiration i musiken. Vissa kan säkert hämta stoff från enbart sig själva ett helt liv, men jag tycker det är intressant att sätta sig själv i andra sammanhang och fundera över andras öden.
Av: Sara Haldert/TT Spektra