Det atmosfäriska uttrycket på ”Straight up to the sky” och ”Turpentine” gav två stilsäkra skivor. Men när Eva Lalander med manskap är tillbaka i ett mer avskalat och ambivalent sound känns det helt rätt. På ”The shame and the blame” når både den skruvade sången och det egensinniga låtmaterialet når upp till sin fulla potential och på den svenska alternativcountryscenen står damen på täppan stadigare än någonsin.