FOLKMUSIK De rika underklangerna och bordunstämmorna bidrar dessutom tillatt göra hennes solospel till något av det mest förföriskt dansanta som går att uppleva inom nutida svensk spelmansmusik.
Hon har en kraft i spelet som tycks komma ända från bottenregistret och hela vägen upp, och ett rytmiskt sug där hon knappt lyfter stråken för en bråkdel av en sekund. Allt liksom väller fram i en obruten rytmisk-melodisk rörelse, i egna och andras polskor, springdans, hambo, schottis och vals.
Och samtidigt finns det ett märkligt arkaiskt drag i hennes spel, t ex i den suggestiva D-polska med G-strängen nedstämd till D för borduneffektens skull. Effekten blir besvärjande, som om det var självaste Näcken som spelade.