SCHLAGER/HÅRDROCK. Det finns faktiskt tre-fyra bättre låtar än Stockholmsgängets Melodifestivalplåga Land of broken dreams på den här plattan. Det kanske inte säger så fasligt mycket. Deras paradoxala fördel är emellertid att de saknar det bidragets barnsliga refränguttryck. Ljus bortom schlagermörkret, således.
Till exempel ypperligt snyggt skräddade Love junkie som är catchy utan att krysta och körstarka Bastards of rock & roll som trots viss töntfaktor till slut klistrar fast vilken skeptiker som helst. Men för att dynastin inte ska bli kortvarig måste man till varje pris undvika balladen Falling.