To young to die, to old to rock ’n roll. Det första stämmer förstås, men David Robert Haywood Jones, mer känd med efternamnet Bowie, rockar för fullt fortfarande. Visst hade man kunnat misstänka att hans tid var helt över, det tog runt tio år mellan hans senaste album och det innan. Fast nu fortsätter han i snabb takt med att ge ut även det som han först ratade vid förr utgivningen.
Här kommer albumet The Next day i en specialutgåva med originalalbumet + bonusspåren och dessutom fem nya låtar och dvd. Visst, det är främst för att locka av oss Bowienördar ytterligare pengar. Visst, men med den minst sagt sparsamma utgivningstakt han har haft det senaste decenniet är det oemotståndligt att få stilla abstinensen med lite nytt. Jag tackar och knackar sönder spargrisen.
Och hans lägstanivå skulle som vanligt ge en stor del av dagens artister höjdskräck. De fem nya låtarna står sig fint i sammanhanget. Atomica är en tung rockare i stil med vad han gjorde på Scary Monsters, God bless the girl en sofistikerad och vacker poplåt, The informer bjuder på klassisk Bowie, en låt som kunde ha varit med på hans stora album på 70-talet, Born in a UFO är kanske en liten vink till Space Oddity.
En spännande överraskning är också en av remixarna. Låten Love is lost var inte en av dem jag mest tänkte på när The Next day kom i mars i år. Här görs den av James Murphy från LCD Soundsystem, med undertiteln Hello Steve Reich. Reich är ju en av minimalismens och upprepningarnas stamfader och hyllningen blir verkligen en suggestiv resa i över tio minuter som får pulsen att gå i exakt samma fart efter en stund. I’d rather be high görs i vad som kallas ”Venetian mix” vilket innebär att den har ett kraftigt pålägg av – cembalo! Funkar fint hur som helst.
Riktigt lika innovativ som David Bowie var på 70-talet och början på 80 med sina videoclip är han inte. Men alla fyra låtarna här som förärats rörliga bilder görs i smakfulla och snygga versioner, inte minst är det suverän musik: Where are we now, The Stars are out tonight, The next day samt Valentine’s day. Inte minst då för oss om är födda på den senare dagen är det lite julafton.
Något som inte är lika mycket firande är själva designen. Det är vackert gjort med känsla och sober färgsättning. Men det är ett elände att läsa texterna och informationer på de små häftena i cd-storlek. Mycket svårläst! Varför kosta på dem när de knappt verkar ägnade till att läsas? Tur att resten är så bra.