Att ta sig an ett verk som Shakespeares Romeo och Julia och modifiera detta till en musikal måste vara en svår uppgift trots det underbart suggestiva materialet.

Detta har man kastat sig in i och med dokusåpan Jakten på Julias hjälp har man skapat en hype runt musikalen Romeo och Julia, regisserad av Morgan Alling, innan den ens gick att se. Man skulle kunna tro att detta skulle verka som en munkavle på kreativiteten i det hårda arbetet runt en uppsättning som denna men så verkar det inte ha blivit. Att känna stämningen i en pjäs som Romeo och Julia är inte svårt. Men att fånga Shakespeares gränslöst magiska energi och sedan lyckas förmedla den är en konst. Detta lyckas man med på Göta Lejon.

Det som i huvudsak bidrar till magin är koreografin skapad av medlemmar ur gruppen Bounce och den fantastiska scenografin samt dräkter och peruker som skapats av Leehna Edwall och Sara Klänge. Den förflyttar oss till ett Shakespearianskt Verona.

Artikelbild

| STOCKHOLM 20101210 Måns Zelmerlöw och Lisette Pagler spelar huvudrollerna i musikalen "Romeo och Julia" på Göta Lejon Foto Bertil Ericson / SCANPIX / kod 10000

Detta är ett tidlöst, mörkt renässanshelvete som lånar estetik från såväl Disneys prinsessor som svarta framtidsfilmer. Det vilar en ödesmättad stämning över salongen från början till slut. Framförallt scenerna från festen då de unga tu för första gången möts och scenen där Fader Laurences brev försvinner i en snöstorm hör till de mer effektfulla. Dessa scener har intensiteten av en bataljmålning men en dynamik som gestaltar tragiken på ett förträffligt sätt.

Det här är en musikal men trots de fina musikaliska inslagen med skönsjungande Romeo och Julia och fantastiska insatser av såväl Loa Falkman, Marianne Mörck, Anders Beckman och Anton Lundquist med flera så stöttas de musikaliska inslagen samtidigt som de lite lätt överskuggas av scenografi och koreografi.

Det är skrämmande bittersött när renässanshelvetet blommar och blir till skönsjungande familjen von Trapp i Måns Zelmerlöws och Lisette Paglers tappning men samtidigt balanserat på något sätt. Zelmerlöw och Pagler blir en sansad och söt kuliss till det effektfulla inferno som den strålande ensemblen och de övriga rollerna utgör.