Publicerad: 2010-08-18 09:03
Vid första lyssningen tycker man sig höra somrig indierock med akustiska gitarrer, naiv sång och ösiga refränger som fastnar direkt. Men albumet blir snart mer komplext och mångbottnat och är långt ifrån någon idyllisk sommarskiva.
Texterna är fulla av svärta, vemod och sorg. I bakgrunden gör diskreta pianoslingor och oväntade ackordvändningar att stämningen skiftar nästan omärkbart. Med genomtänkt instrumentering och välskrivna låtar har Bergström fått till en briljant helhet.