Publicerad: 2011-05-28 13:07, senaste uppdaterad: 2011-05-28 15:05
Läs upp
Per-Göran Höglund bygger sommarens konstutställning i stora magasinet, Lövstabruk.
Foto: Anders Badner
Laddar...

Unika konstföremål som trivs ihop

I morgon söndag inviger landshövding Peter Egardt sommarens konstutställning i Stora magasinet, Lövstabruk.

HÖGLUND, VALÉN OCH PYK

Erik Höglund (1932-1998), skulptör, målare, grafiker och glaskonstnär. Han var länge knuten till Boda glasbruk, samarbetade även med andra bruk och omvandlade synen på glasprodukter både vad gällde form och färg.

Carl-Axel Valén (1928-2010) var läraren som blev konstsamlare och gallerist i Stockholm. Han spelade en betydande roll för konstnärer som Erik Höglund, Peter Dahl och Åsa Bengtsson. I deras namn utdelas också några av de stipendier som Carl-Axel Valéns stiftelse, grundad 2006, delar ut.

Camilla Pyk, sommarens andra utställare (brorsdotter till Madeleine Pyk) har haft egna utställningar i Sverige och internationellt sedan tidigt 1990-tal. 2001 utsågs hon till årets konstnär av tidningen DN. Hon arbetar främst i olja men också med blandtekniker.



I bottenplanet visas bildkonst av Camilla Pyk. På plan två strålar det av färg från en unik samling konstglas samt smide och målningar av Erik Höglund. Under sitt konstnärsliv tänjde han tekniska gränser och revolutionerade glasformgivningen.
Bord och golv fylls av drivor med bubbelplast när Erik Höglunds styvson Per-Göran Hambraeus packar upp och provisoriskt ställer ut de lysande glaspjäserna.
– Unik, sammanfattar han.
– Det är en enda skiss, ett föremål, inga serier.

De 24 oersättliga och mest unika föremålen är inlånade från Carl-Axel Valéns Stiftelse i Eskilstuna. Stiftelsen har sitt namn från läraren som blev konstsamlare, så småningom gallerist i Stockholm och som gjorde till något av ett mott att ge konstnärer tillbaka av sina egna affärsframgångar. Med tiden kom det att bli många inköp från Erik Höglund.
– Han började från noll, men han hade känsla för det. Och han hjälpte fram många, Erik Höglund, Peter Dahl och Åsa Bengtsson, säger Per-Göran Hambraeus om storsamlaren.

De Höglund-pjäser han fått låna med till Lövstabruk utgör ungefär en tredjedel av samlingen i Eskilstuna.
– Det är jättekul att kunna visa upp sådant som inte syns annars. Och det här är det mesta stiftelsen någonsin lånat ut. Tidigare har det varit tre-fyra pjäser.

Han lyfter ännu en tung sak ur en bärkasse och öppnar lager på lager av bubbelplast. Han lyfter och vrider varje pjäs i ljuset och kommenterar igenkännande ett namn, ett mönster eller en form vartefter de packas upp.
– En valvvas från Strömbergshyttan.
– Ett tjurfat.
– Ett fyrverkeri, säger han om det stora och magnifika glasfatet med mycket gult och orange.

En av sina favoriter bär han till dagsljuset vid en öppnad fönsterlucka. Det är en vas med spiraler i vitt och blått, slank och kraftfull på samma gång.
– Det är som om den rör sig, säger Per-Göran Hambraeus och vrider den sakta i ljuset.

De vridna färgerna går igen.
– Han experimenterade mycket med färger, inspirerades av DNA-spiraler, magnetröntgenbilder av hjärnan, alkoholmolekyler.

Tilll utställningen har Per-Göran Hambraeus försök blanda föremål som kontrasterar i storlek och färg. ”Trivs ihop” säger han flera gånger under uppackningen och menar att glaset, målningarna och även smidet fungerar att visa upp tillsammans och dessutom utgör konstnärliga enheter.
– Han gick alltid runt med skissblock. Det finns hur många som helst.

Vissa skisser valde han ut och utvecklade i ateljén med olja och pastell till egna verk som så ibland blev förebild till ett arbete i glashyttan.

Av: Anders Badner anders.badner@unt.se

Arne Wiig, teologie doktor, konstkännare och symbolforskare har skapat en utställning på Salsta slott. Bild: Lena Köster
Foto: Lena KösterArne Wiig, teologie doktor, konstkännare och symbolforskare har skapat en utställning på Salsta slott.

Mannen som gjorde ett experiment

Snapsvisan har en lång tradition i Sverige, inte minst i Uppsala.  Bild: Hasse Holmberg / TT
Foto: Hasse Holmberg / TTSnapsvisan har en lång tradition i Sverige, inte minst i Uppsala.

Sjung hopp fadderallan... skriv!

 


 


 

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »