Publicerad: 2007-08-25 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 16:02
Det går inte att jämföra de ekonomiska anslagen per patient mellan olika landsting i ett avlångt land. Av naturliga skäl blir primärvården dyrare per person i glesbygd. Även där det bor lite folk måste man ju ha bra vårdcentraler. Läkare får på vissa håll också ett extra lönepåslag för att de arbetar i glesbygden.
Det behöver inte betyda att primärvården fungerar bättre i Norrland. Primärvården i Uppsala län har dock länge dragits med problem. Ett är tillgängligheten. Nog är vi många som ringt vårdcentralen för att bli upplysta om att telefonkön är full. När man äntligen lyckats nå tidsbokningen kan det visa sig vara ytterligare ett par månaders kö till den husläkare man kanske nästan aldrig fått träffa.
I våras kunde vi läsa i UNT att det saknades 20 allmänspecialister på vårdcentraler i Uppsala län. Men om man ser bakåt har nog husläkarsystemet aldrig riktigt fungerat som det var tänkt. Mina husläkare har hittills varit så uppbokade att de inte kunnat ta akuttider. I stället har jag genom åren träffat en rad i och för sig förträffliga kolleger, vikarier och inhoppare. Men den tänka tryggheten, kontinuiteten och smidigheten har aldrig uppstått.
Allmänläkarbristen kan knappast åtgärdas med höjda landstingsanslag. Men den dag behovet är täckt bör läkarna inte belastas med fler patienter än att de också kan fungera som husläkare. En sådan satsning kan sannolikt bara ge vinster för alla parter.
Maria Ripenberg
Ledarskribent