Publicerad: 2011-01-11 00:00
Därmed inte sagt att den fångenskapen annars är likadan. Precis som övriga världen är Sverige ett patriarkat, alltså ett samhälle som är ideologiskt och socialt strukturerat till mannens fördel. Män och den föreställda manlighet som definierar dem fortsätter att utgöra normen på snart sagt varje område: i politiken, inom ekonomin, i sporten, forskningen, medicinen, underhållningen, kulturen.
Men även om patriarkatet och dess könsrollsideologi gynnar män framför kvinnor, låser det också fast den enskilde mannen i förväntningar, fördomar och förlorade möjligheter, på samma sätt — om inte i samma grad — som den enskilda kvinnan.
Det kan ta sig mycket tydliga former, som i hur våldsbrottsligheten främst utövas av och mot män, eller i hur staten, till nyligen, upprätthöll en värnplikt som bara gällde halva folket.
På andra områden är könsrollseffekten mindre uppenbar, men knappast mindre betydelsefull. I går presenterade Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) sitt slutbetänkande till regeringen. Delegationsordföranden Anna Ekström — samma Anna Ekström som i debattartikeln härintill — kunde då stödd på två års utredningsarbete konstatera att skolans könsrollsproblem fortfarande består, och att det ofta drabbar pojkarna värst.
Flickor studerar hårdare (men är också mer stressade och mår sämre) medan pojkar styrs av omgivningens och egna förväntningar mot sport eller skolk — i alla händelser från risken att kallas plugghäst. Resultaten är därefter. Pojkars betyg har länge varit sämre än jämnåriga flickors, och den klyftan vidgas sakta men säkert. Nu är flickor i majoritet på nästan alla universitetsprogram utom på de traditionellt manliga tekniklinjerna.
Traditionellt manliga, ja. Samma stereotyper härskar i hela utbildningsväsendet, exempelvis på gymnasiets yrkesförberedande program. Barn- och fritidslinjen domineras av tjejer, men det är nästan bara killar som väljer elprogrammet. Här finns ingen logik i spel utom just den inskränkta traditionens — män har knappast någon biologisk fallenhet för att sluta kretsar och klippa kablar. Ändå väljer de flesta flickor, även de som statistiskt sett skulle bli förträffliga elektriker, att passa barn eller klippa hår i stället.
Och så fortsätter det. Med yrkesvalen följer lönekurvor, statusfrågor och samhällsinflytande, och så lämnas samma gamla könsrollsbestämda karriärmönster och sociala förväntningar i arv till ännu en generation. Det är nämligen könsrollsfängelsets andra egenhet: att vi är våra egna fångvaktare.