Publicerad: 2008-07-22 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-13 03:04
Den som tar en middagspromenad genom Phnom Penh kan faktiskt plocka pengar på gatan. De ligger ännu kvar i rännstenen och skräpar. Orden är Jan Myrdals. Tillsammans med tre andra representanter besökte han Pol Pots Kambodja hösten 1978. Sällskapets blindhet inför förtrycket är välkänd.
Det är ett helt nytt och rättfärdigt samhälle som börjar ta form. Själva säger dess representanter att det är rättvisans och jämlikhetens rike de bygger. och det är sant att det är helt annorlunda än alla andra existerande samhällen. Också pengarna är avskaffade, skriver Myrdal i närmast lyriska ordalag efter hemkomsten.
Men verkligheten var en annan. Demokratiska Kampuchea var inget lyckorike. Bara ett halvår efter att svenskarna hade besökt Kambodja avslöjades vad som hade pågått i landet. Under Pol Pots drygt tre och halvt år vid makten hade nära två miljoner människor, en fjärdedel av invånarna dött av massavrättningar, slavarbete, sjukdomar och svält. Ska man tro Myrdal var det fråga om en "befrielse" från den tidigare diktatorn Lon Nol.
Trettio år senare dyker samma osmakligheter om Pol Pots skräckvälde som en befrielse upp - på ett uppslag i DN:s söndagsbilaga! Mig veterligen arbetar inte Jan Myrdal som redigerare eller reporter vid tidningen. Ändå beskrivs Röda Khmerernas maktövertagande som en "befrielse" och att landet sedan "gradvis gått mot demokrati" i en faktaruta till en artikel om sexslaveri. Exakt vilka steg mot demokrati togs under en av historiens blodtörstigaste diktaturer?
Troligtvis är det bara ett olycksfall i arbetet. Snarare än en Myrdal-apologet vid tangentbordet, är det väl en slarvig redigerare med uppdrag att ge de vetgiriga läsarna lite bakgrundsinformation till frukostkaffet, som varit i farten.
Men det ursäktar inte blundern. Den sortens historielösheten får inte förekomma. DN kan bättre, borde kunna bättre. Om det slarvas i det första ledet är det redaktörens ansvar att sätta stopp.
Man har rätt att förvänta sig det av Sveriges största morgontidning. Tidspress och arbetsbörda är ingen ursäkt för att läsaren serveras sjuttiotalets galenskap i retur till söndagsförmiddagen. Följ Myrdals uppmaning nästa gång: Gå till läggen!
Av: Karl Rydå Ledarskribent